Kommentarer på: ”Gula eländet” och ”Bautzen II”

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 21 Apr 2010 16:55:16 +0000

Marlena,
ja, det är nog inte så få i Sverige som verkligen ”gick på” det där med DDR: ”dagis för alla” och ”ingen arbetslöshet” kunde slagorden lyda. (”Dagis för alla” innebar militärdrill från barnsben och ingen insyn för föräldrar som inte var systemtrogna. ”Ingen arbetslöshet” innebar ofta arbetstvång var som helst, ingen valfrihet vad gällde arbeten. Dessutom fanns det arbetslöshet som straff.) Svenska lärare utsattes väl mer för DDR-propagandan än många andra grupper och många svenska lärare besökte DDR och tyckte att det var fint där. Man fick ju bara se framsidan och mycket få brydde sig om att undra över baksidan. Birgitta Almgrens bok ”Inte bara Stasi…” talar om detta, men tyvärr är Almgren väldigt glidig och undfallande mot diktaturen och dessutom bagatelliserar hon det svenska medlöperiet – inte minst sitt eget.

Lennart,
ja, inom vänsterpartiets ledarskikt är det nog få som gjort upp med DDR och andra skikt är säkert inte bättre. Dessutom finns det rena propagandister som Jan Myrdal och även sådana i mindre skala som Sixten Andréasson, som ibland ränner här och talar om DDR:s förträfflighet.

Av: Lennart O

Lennart O — Wed, 21 Apr 2010 14:35:37 +0000

Tack Bodil för att du håller minnet av DDR och dess vidriga kommunistiska
system levande. Fasansfullt är att det fortfarande finns inflytelserika personer i vårt land som har mage till att romantisera detta system.

Av: Marlena

Marlena — Wed, 21 Apr 2010 14:03:00 +0000

Det är med förfäran jag läser ditt blogginlägg idag. ”Ämnet var tabu i DDR”. Det kan man förstå. Men i Sverige då? Jag hade kollegor som beundrade DDR och ”lät sig bjudas” år efter år.
Visste de inget? Eller var de införstådda med det som hände där?

Och även här är det ovanligt tyst idag.