Jag tycker om de där morgonpromenaderna med Londi på nya eller främmande platser. Världen öppnar sig för oss, antingen den börjar som en liten byväg av stampad jord, eller den för oss direkt in bland höga hus i stora städer. Jag ser oss i Wien eller Krákow, i Parma, i Brno eller i Berlin – på Armesünderstraße i Güstrow eller här på byvägen i Grubschütz/Hrubjelčicy.
Vi vet inte vad som finns runt nästa hörn – förrän på tillbakavägen. Då känner vi igen gårdens silhuett på långt håll.
Och blicken över axeln bort mot staden visar också något bekant.
