Nu är de fläckar av snö som ännu ligger kvar nästan som små underverk. Hur håller de sig kvar? De är som kvardröjande hägringar av något som redan är borta.
I förrgår höll snöhanden ännu stramt kring älgens fotavtryck från i mars. Man kunde se klövarna avteckna sig så tydligt att man med spåret hade kunnat göra en avgjutning av klöven, så exakt att man med hjälp av den hade kunnat avgöra vem av älgarna det var som stegat förbi just där och då. Nu är snöns hand upplöst i vekhet och vatten och spåret är inget annat än ett hål med flytande kanter, ett hål som snart inte har något att vara hål i.
Så nästan smärtsamt vackert skrivet om långdragen, svårfördragen kyla.
Tack Maria,
vad märkligt att bli återförd till vårvintern så här mitt i sommarvärmen. Där det lilla tunna snöskynket låg då är det nu knastertorrt.
Ja, det är förgänglighet, det.
Fick du föresten det meddelande som jag skickade till dig under din rubrik ”kontakt”?
Ja, jag fick ditt meddelande. Tack!