ritt runt Kirche Unserer Lieben Frau i Bautzen
Påsk i Oberlausitz: Osterblasen och – ännu viktigare – Osterreiten. Denna ridande påskprocession kommer nog att vara en av årets stora upplevelser för mig. Visst hade jag hört talas om den här traditionen förr, men jag hade alls inte förstått hur stort det är. Påskritten är en gammal sorbisk tradition från det katolska Oberlausitz. På senare år håller seden på att växa sig starkare och jag tror inte bara det har med turismen att göra, för ute i byarna, där det mesta och intressantaste händer, är de flesta av åskådarna faktiskt från trakten.
På påskdagen rider männen klädda i svart frack och svart cylinder på festligt smyckade hästar genom byarna och en mindre grupp rider också till staden Bautzen. De följer traditionella rutter och det finns en i alla fall ungefärlig tidsplan över var man kan se den ena eller andra processionen. Från hästryggen sjunger de påskpsalmer som på sorbiska förkunnar Kristi uppståndelse. Men traditionens rötter går tillbaka till hedentid och var egentligen från början en vårlig fruktbarhetsrit.
Ett viktigt moment i den här traditionen är det sammanhållande och identitetsskapande eller identitetsbibehållande. Många deltar nog minst lika mycket av sorbiska som av religiösa skäl. Det är också här i Oberlausitz’ katolska delar som språket hållit sig mest levande. I de protestantiska hörnen av området har det gått sämre och ännu svårare att hålla språket vid liv är det för sorberna i det nästan rent protestantiska Niederlausitz. Sorbiskan hör tillsammans med polskan, tjeckiskan, slovakiskan och kasjubiskan till de västslaviska språken. Högsorbiskan som talas i Oberlausitz är enligt vad jag vid flera tillfällen fått höra närmast släkt med tjeckiskan och lågsorbiskan i Niederlausitz med polskan.
Men tillbaka till Osterreiten: Jag fick veta att de ryttare som hade en liten grön kvist på bröstet red sin första påskritt och att de som hade en silverkrans på bringan red för tjuofemte gången och de med guldkrans för femtionde gången. Jag såg ingen med guldkrans, men jag hörde talas om både den ena och den andra drygt åttioåriga ryttarveteranen. Inför festen var gatorna rensopade och husen pyntade och många av människorna som kantade vägarna var finklädda och ansiktena bar ett högtidligt uttryck.
Vi bodde i byn Grubschütz/ Hrubjelčicy och här för två av ryttarna från gården där vi bodde ut sina hästar:
Processionen från Storcha/ Baćoń ner mot Dreikretscham/ Haslow:
Några ryttarsångare ur tåget:
Vid kyrkan i Storcha/ Baćoń:
Hemritt från Wittichenau/ Kulow genom Cunnewitz/ Konejcy mot Ralbitz/ Ralbicy. Detta är själva hjärttrakten av sorbernas land (i Cunnewitz/ Konejcy talar enligt vad jag fick höra 99% sorbiska) och det här ryttartåget hade över 200 ryttare:
Orienteringskarta över hela det sorbiska området, både det högsorbiska och det lågsorbiska – bilderna är från Bautzen och landsbygden sydväst och nordväst om staden:
Och här har jag med ringar markerat några av de orter jag nämner i texten:
