Kommentarer på: Svenskan i Finland

Av: Maria Malin

Maria Malin — Thu, 21 Oct 2010 12:44:06 +0000

Vi finlandssvenskar tar gärna emot mentalt stöd av rikssvenskar. Själv blir nog jag litet sorgsen till mods när jag märker att det jag skriver låter litet gammaldags eller ”lillgammalt”. Jag suger i mig alla nya svenska uttryck jag hittar men det egna skriftspråket utvecklas tydligen rätt långsamt.

Av: Dags för intensivare skolutbyte mellan Sverige och Svenskfinland | Bodil Zalesky

Mon, 29 Mar 2010 05:12:13 +0000

[…] dagen publicerade jag med utgångspunkt från en artikel i SvD ett kort inlägg om svenskans inte helt lyckliga belägenhet i Finland. Så småningom kom det att utspinna sig ett engagerat samtal under texten och bland […]

Av: M

Sat, 27 Mar 2010 19:17:01 +0000

Här kommer en som har ett ärende, nämligen att be er läsa något av den finlandssvenska författarinnan Wava Stürmer. Hennes dikter är något av det finaste jag känner till.

Ha en skön helg,
M

Av: Magnus Eriksson

Magnus Eriksson — Sat, 27 Mar 2010 17:50:35 +0000

Ärende? Jag har aldrig haft en dold agenda. Jag reagerade redan igår mot beskrivningen av det risksvenska ”förträngandet”, men skrev inte någon kommentar. När Michel, som alltid en gentleman, förbisåg de insatser han själv gör påpekade jag det. Michel svarade enl ovan, och jag svarade honom och skrev ett par ord om den risksvenska lone ranger-myten, vilka du uppenbarligen har tagit bort. Här finns alltså inget ”ärende” utöver meningtsutbytet. Men du gör mig nyfiken. Vilket skulle det ”ärendet” i så fall vara?

Men du bestämmer vad du vill ha på din blogg. För egen del vill jag dock föra ett meningsutbyte till dess slut, i det här fallet med en lätt lekfull kommentar till Michel. Du var i din fulla rätt att ta bort den, men då utgår jag också från att du tar bort mina övriga inlägg.

Men innan dess, förklara gärna dina fantasier om mitt ”ärende”. Jag är idel öra, eller öga.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 27 Mar 2010 17:11:48 +0000

Det är inte utan att jag börjar undra lite över ditt ärende här…

Av: Magnus Eriksson

Magnus Eriksson — Sat, 27 Mar 2010 16:03:40 +0000

Vem som än använde ordet ”förträngande” först är dte en märklig metafor, eftersom det syftar på en fysisk åkomma.

Och, apropå det solitära, har du plockat bort mitt svar till Michel?

Av: Michel Ekman

Michel Ekman — Sat, 27 Mar 2010 14:11:56 +0000

Hej Magnus!
Visst, SvD:s kultursida gör mycket för att ge finlandssvensk kultur synlighet vilket är precis som det skall vara. Där görs också mycket annat som är bra! Men eftersom jag själv är liten kugge i det maskineriet är jag jävig att påpeka det… Finns ett finskt ordspråk som lyder ungefär ”vem skulle lyfta kattens svans om inte katten själv” som syftar på sånt beröm.
Och det finns många andra svenska skribenter med ett levande intresse för finlandssvensk kultur. Vad jag vill distansera mig ifrån är däremot en viss typ av återkommande gnäll här i våra egna kretsar som går ut på att ”rikssvenskarna struntar i oss”. Den bygger ofta på att man inte alls försöker se sig själv utifrån eller relaterar det som görs här till det som görs på andra håll.
Sen har jag också själv upplevt en förvånande okunskap bland rikssvenskar om oss liknande den som andra här vittnat om. Dvs att personer utan uttalat kulturintresse tycks veta väldigt lite om både Sveriges historia och finländska förhållanden. Men det är en annan sak.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 27 Mar 2010 13:57:17 +0000

Magnus,
visserligen talar du inte direkt till mig utan om mig, men jag vill ändå säga något till dig. Ordet ”förträngande” var ett slags citat eller ett sätt att anknyta till det Hans Åström säger två ”steg ovanför”mitt svar, nämligen:

Sveriges förträngande av finlandssvenskarnas existens har förmodligen att göra med traumat efter riksspjälkningen 1809 varefter Sverige konsekvent har vänt ryggen åt Finland i allmänhet och finlandssvenskarna i synnerhet.

Och vad gäller det du kallar ”överdrivet” så härstammar det inte heller från mig.

Sedan är det väl ingen här som har påstått att det inte skulle vara någon annan ”än en solitär bloggare” som intresserar sig för det finlandssvenska.

Av: Magnus Eriksson

Magnus Eriksson — Sat, 27 Mar 2010 13:13:32 +0000

”Vad du kan göra är väl att fortsätta att intressera dig för oss ibland och berätta om sånt som görs på svenska i Finland”, skriver du Michel. Men var inte så jäkla blygsam. Som om ingen annan än en solitär bloggare intresserar sig för det finlandssvenska. Du och Fredrik Hertzberg gör i Svenska Dagbladet en hel del i den saken, eller hur? Där bygger ni också vidare på en tradition från Göran Schildt och Ingmar Björkstén. Så Bodil Zaleskys ord om ”rikssvenskarnas förträngande av det finlandssvenska” (jag antar att hon menar ”undanträngning” eller ”förnekande”) är givetvis överdrivna. Dessutom gav vi ju litteraturpriset till en ung finlandssvensk författare i november, om jag minns rätt.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 27 Mar 2010 08:40:30 +0000

R, jag tackar för förslagen och jag ska titta in på åtminstone några av de ställen du föreslår och se vilka det kan vara bra att länka till i första hand. Sedan måste jag leta fram några lämpliga också från den här sidan av Östersjön. Och så skriver jag ihop en liten text i ämnet. Jag tänker mig att det kan vara värt ett försök (eller flera). Michel, tack för din kommentar. Nej, inte är det av någon medkänsla eller något medlidande som jag då och då funderar över något ur finlandssvensk kultur här. Det är naturligtvis för att det finns så mycket spännande och lockande i den. Och när jag väl gläntat på dörren, så har upptäckt mer. Och jag tycker det är intressant att försöka tänka mig in i det här finlandssvenska perspektivet (fast nu börjar det klarna för mig att det rör sig om en rad olika finlandssvenska perspektiv); detta att leva i ett land där majoritetsspråket är så helt olikt det egna. Gunnar, jag ser att du tar upp den finlandssvenska frågan från ytterligare ett håll och jag tackar för inblickarna. Nu lägger jag in en länk till din bloggtext, så att det blir lite mera lättillgänglig: Här.