Kommentarer på: Mascha Kaléko: Kurzes Gebet

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 23 Mar 2010 06:02:25 +0000

JCB,
min ”översättning” var mest tänkt som en ”öppnare” av dikten för dem som inte förstår tyska så bra. Samtidigt kunde jag inte låta bli att rimma lite och sedan fick jag lust att inbjuda till fler försök och Lars antog ju utmaningen med den äran.

Ja, jag stod/står också som förhäxad inför raden ”Mich schick in mein Geschick”. Jag tror inte det finns någon möjlighet att få med sig allt detta i en översättning. Raden är liksom gjuten i ett stycke.

Av: JCB

JCB — Mon, 22 Mar 2010 22:37:57 +0000

Andra strofen är ett under av komprimering, och ett förbluffande exempel på hur gnadenlos kurzsilbig tyskan kan vara.
Om man benar upp stavelsernas fall får man följande nästan hypnotiska schema:

3 x 1 – 1 x 2 – 3 x 1
6 x 1
1 x 1 – 3 x 2 – 1 x 1
1 x 1 – 1 x 2 – 1 x 3

Visst anar man en bismak av talmystik? Jag bugar mig för era tolkningar, som båda rymmer övertygande lösningar, men vill ändå föreslå att jakten på en enstavigare svenska intensifieras. Med ett visst mått av milt våld skulle ”Ich spür” till exempel kunna omvandlas till ”Jag vet” (hellre än ”Jag ser”). Första strofens slutrad ”Mich schick in mein Geschick” går heller inte av för hackor. Här ställs en tolkning till målspråket inför ett dubbelt problem – en (dold)alitteration parad med ett intrikat inrim. Ganz schön vertrackt, liebe Mascha.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 21 Mar 2010 07:55:49 +0000

Tack Lars,
det gläder mig att du tog emot min inbjudan på detta sätt. Genom ”ruta” fick du till rena rim och dessutom behövde du inte – som jag – kasta om radföljden. Vi får väl se om någon mer vill erbjuda ett förslag.

Av: Lars G Nilsson

Lars G Nilsson — Sat, 20 Mar 2010 22:27:57 +0000

Sista raden uppfattar jag som en inbjudan till läsekretsen under pausträdet. Jag vill därför bidra med en rimmad variant av den andra strofen. Inget är ju mera upplyftande än att anta en utmaning. Men kravet på rim gör det hela mycket mycket svårt. Man filar och filar för att om möjligt undvika ett haveri i form av ett megapekoral. Här kommer mitt amatörbidrag, i bästa fall bara ett minipekoral:

Jag känner någons hand omsluta
Och leda mig – jag kan ju bara
På schackspels svarta eller vita ruta
En pjäs i stumhet vara

————–
För att höja nivån en smula, vill jag citera en annan skald, Esaias Tegnér, som beskriver ett schackbräde på detta magnifika sätt:

Björn och Fritiof suto båda
vid ett schackbord, skönt att skåda.
Silver var varannan ruta,
och varannan var av guld.

Det var från Tegnér som jag fick inspiration till att själv använda ordet ”ruta” i stället för fält! 🙂

Nu väntar jag med spänning på att andra kommentatorer också vågar sticka ut hakan och bli ”pegaser på villovägar”.