Mascha Kaléko: Kurzes Gebet
20/3 -2010
Mascha Kalékos dikter har jag snuddat vid här en gång tidigare. Nyss blev jag påmind om henne, så jag tog fram min lilla urvalsvolym som bär titeln Mein Lied geht weiter – Hundert Gedicht.
Mascha Kaléko föddes 1907 i Galizien av judiska föräldrar. 1938 emigrerade hon till USA. Senare – 1959 – flyttade hon till Israel. Hon dog 1975 i Zürich. Här kan man läsa mer om henne på tyska och här finns lite på engelska också.
Jag läser dikten Kurzes Gebet (Kort bön):
Herr, laß mich werden, der ich bin
In jedem Augenblick.
Und gib, daß ich von Anbeginn
Mich schick in mein Geschick.
Ich spür, daß eine Hand mich hält
Und führt, – bin ich auch nur
Auf schwarzem oder weißem Feld
Die stumme Schachfigur.
Först en råöversättning:
Herre, låt mig bli den jag är
I varje ögonblick.
Och giv att jag från första stund
Finner mig i mitt öde.
Jag känner en hand som håller mig
Och för mig, – jag är ju blott
På svart eller vitt fält
En stum schackpjäs.
Och nu ett försök till rim:
Herre, låt mig bli till den jag är
I varje ögonblick.
Och giv att jag från början bär
Det öde som jag fick.
Jag känner kring mig handens tag
Som för mig, – jag är blott
En schackspelspjäs så stum så svag
På svart fält eller vitt.
Och nu är det bara att bygga nästa variant…