Ofta när jag far fram i mitt skidspår låter jag hjärnan inta ett slags viloläge. Jag bara följer spåret som en förutbestämd tankeslinga eller en upprepningsdröm. Så när jag härom dagen plötsligt såg ett stråk av mörka fläckar framför mig, förstod jag först ingenting. Jag genomfors bara av en känsla av att något inte stod rätt till:
Jag stannade upp och kastade en blick åt sidan in bland kala buskar:
Här har ett rådjur nyss slutat sitt liv. Dukade det under av köld och svält? Eller tog räven det medan det ännu levde? Skaren hade ju mjuknat och bar inte längre för rådjursklövar. Pälsbitarna är ännu vackra och liksom levande…
Usch, vilken hemsk syn! Såg du inga spår efter en eventuell förövare? Finns lodjur och varg i dina trakter?
Önskar dig en fin dag
Marlena
Kanske var det hänsynslöst av mig att lägga ut den understa bilden och möjligen kan man undra varför jag fotograferar sådant här. Först ville jag bara inte se, men sedan kände jag att det var nödvändigt att titta närmare för att hantera chocken och jag hade ju kameran med mig. Genom att sätta en tydlig rubrik, tänkte jag att jag kunde varna läsare som inte vill se detta.
Det var fullt med spår: av rådjur, älg, någon fågelsort, skidspår (mina), hundspår (Londis) och några lite smalare ”hundspår”, som jag tror var från en räv. Det var nog räven som dödade rådjuret.
Jag kanske underskattar rävens styrka men kan en räv verkligen riva av rådjurens delar så brutalt?
Åsa,
nu blir jag lite osäker. Det är i alla fall väldigt sällan som det kommer förbi någon varg här. Vad jag har hört så går det år emellan tillfällena. Kanske var det flera rävar?
Som så ofta hittar man svar på nätet:
»Räven är en opportunist , d v s den inkluderar vad den kan komma över i sina måltider. Det innebär att en räv ger sig på allt från säd, blåbär, daggmask och insekter till fisk, fåglar, smågnagare, harar, rådjurskid och vuxna rådjur, likväl som köksavfall, kadaver eller slaktrester. Däremot äter den ogärna näbbmöss, mullvadar eller döda artfränder.«