Vad händer i dagens Ukraina?

Efter att Janukovytj vann valet i Ukraina i början av det här året har man inte hört mycket om Ukraina här i Sverige (och jag tycker inte jag hittar särskilt mycket i tyska media heller). Är Ukraina inte intressant i Europa längre? Jag har börjat rota på nätet efter texter som handlar om dagens Ukraina och funnit ett och annat som kanske så småningom kan ge mig – och kanske någon mer – början till en bild av skeendena ”därborta i medieskuggan”.


karta över Ukraina med tysk text

Jag plockar nu in länkar till tre mycket olika texter om läget i Ukraina publicerade för mindre än en månad sedan. Den första är skriven av poeten och journalisten Mykola Rjabtjuk:

Först ett kort utdrag ur den långa texten:

In sum, the Orange Revolution was a success in a sense that it re-established evolutionary development, curbed negative (authoritarian) tendencies, and restored basic political pluralism and civic freedoms. Yet it was a failure in the sense that it did not create a positive dynamics, but reintroduced very slow, inconsistent changes that in the short run can be easily perceived as stagnation.

Och här är hela texten.

Den andra texten är skriven av den amerikanske historieprofessorn Timothy Snyder. Så här börjar den:

Viktor Yanukovych, seen five years ago as the vote-stealing villain of the Orange Revolution, was elected president of Ukraine on February 7. The incumbent president, Viktor Yushchenko, the hero of the mass protests demanding fair elections in 2004, had already been eliminated in the first round three weeks earlier. This left Prime Minister Yulia Tymoshenko to represent those who had won the right to a working democracy. Despite a strenuous campaign for the presidency, she received only 45.5 percent to Yanukovych’s 49 percent, with 4.5 percent voting against both candidates. How to account for this dramatic reversal of heroes and villains, and for the democratic return of a man who himself rejected democracy? Ukrainian politics is full of the courageous and the grotesque, and it is no easy task to tell the difference.

Hela texten.

Den tredje och i den här omgången sista texten är hämtad ur bloggen Kyiv Scoop och inlägget inleds med en bild från ett bokbål på Krim:

On March 14, activists from the PSPU and the Proryv youth movement (name means ‘Breakthrough!’) gathered in Simferopol to barbecue Ukrainian history books written since the country declared independence from the Soviet Union nineteen years ago. Marching through the Crimean capital, they carried banners that read “Give our native Russian language state status” and “Yanukovych – Don’t sell out our goal: Union with Russia.” The photos show some of the demonstrators extending their right hands upwards and to the right – just like the Nazis used to. The history texts were brought in by wheelbarrow and burned with the statue of Lenin looking on in approval…

Hela inlägget.

De här texterna är naturligtvis en ganska spretig samling, men kanske kan de locka oss att intressera oss mer för detta vårt glömda europeiska grannland.

Kommentera