Kommentarer på: Adriana Szymańska: Kväll

Av: Camilla

Camilla — Mon, 08 Mar 2010 17:00:49 +0000

Jag tackar också dig Bodil för att du hittade dikten jag efterlyste! Jag hörde den i P1 som dagens dikt på väg hem för ett tag sedan och blev sittande stilla en lång stund i bilen väl hemkommen. En särskild närvaro och insikt infann sig.

Gott att fler uppskattade Kvällen!

//Camilla

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 03 Mar 2010 18:06:57 +0000

Tack från mig till alla som kommenterat här!

Av: irena grönberg

irena grönberg — Wed, 03 Mar 2010 16:50:47 +0000

Tack snälla Bodil! Jag är mycket rörd.

Av: Lars G Nilsson

Lars G Nilsson — Wed, 03 Mar 2010 16:48:14 +0000

Jag är också fascinerad av dikten som helhet, trots min djupdykning i den första raden. Nyckelraden i dikten är för mig ”Ögonblicket tar dig ur händelsernas larm”.

Men jag undrar vad Szymanska menar med andra raden: ”Bada inte med Herakleitos i samma källa.”

Herakleitos (grekisk filosof, c:a 500 f. Kr.) är känd som ”den dunkle”. Han lär ha varit en obotlig misantrop och människoföraktare. Han har myntat kända oneliners som ”Panta rei” (allting flyter) och ”Ingen stiger ned två gånger i samma flod.” Han hyllade ”motsatsernas harmoni” (upp-ner, gott-ont, kallt-varmt, krig-fred, etc.) och anses ha inspirerat Hegel, Marx, Nietzsche och Heidegger. Vilket kanske räcker för att inte vilja bada i samma källa som han.

Så långt, allt väl, men vilken funktion har raden om Herakleitos i just denna dikt??? Om rad 2 ströks, skulle det göra någon skillnad? Jag emotser åsikter om detta från den litterära intelligentia som läser och kommenterar under Pausträdet.

Och även jag säger: Tack Bodil!

Av: Lennart O

Lennart O — Wed, 03 Mar 2010 13:40:54 +0000

Jag blev alldeles tagen av denna otroligt fina dikt. Tack Bodil!

Av: Lars G Nilsson

Lars G Nilsson — Wed, 03 Mar 2010 13:38:22 +0000

En vemodig och trösterik dikt. Här finns mycket att kontemplera över och kanske även att lite torrt analysera. Jag har funderat över första raden:
”Förbanna inte dagen före solnedgången.”

Detta är ju en uppmuntrande inverterad version av den klassiska: Ovidius, Tristia III. 7,42: ”Ingen må prisas lycklig före sin död” (nemo ante mortem beatus). Enligt en sägen, så är detta Solons ord till Krösus.

Denna pessimistiska tanke finns uttryckt på många ställen i världslitteraturen.

Bibeln, Syrak 11, 301: ”Du skall ingen rosa för(e) hans ända.”

Ovidius (igen), Metamorfoser: ”Men först må ju människan skåda bärgad dag vid levnadens slut, och ingen må prisas lycklig före sin död och förrän han vilar i mullen.”

Tegnér, Fritiofs saga: ”Dag skall du prisa, Fritiof, sen bärgad sol sig döljt.”

—————
Spridda associationer:

Dante, Paradiset:
”Hur fåfäng är ej, dödliga, er ävlan,
och hur eländig den logik som hindrar
er från att lyfta vingarna från marken!”

En av mina vänner:
”Det är aldrig för sent att ge upp.” 🙂

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Wed, 03 Mar 2010 07:42:39 +0000

Dagar som dessa, när man närmast befinner sig i bildens hotfullt svarta granskogsmörker, är det bra att bli påmind om sådana ögonblick.

Av: M

Wed, 03 Mar 2010 07:02:58 +0000

Tack för att du visar oss denna underbara dikt.