Kommentarer på: I stället för en riktig Arosenius-utställning

Av: Agneta

Agneta — Sat, 06 Feb 2010 00:08:16 +0000

Den version av »Sagan om den lilla lilla gumman« som jag har finns i del 1 av Barndomslandets åtta volymer och är tryckt 1969. Däri finns tillägget på slutet: »Men kanske ändå att han kom hem till slut.« Det är även ditritat underst längs med cirkeln som omsluter den avslutande bilden på katten, som sitter uppe i ett träd i skogen. Det är ur den jag läst för såväl barn som barnbarn. jag gissar dock att tillägget finns med även i nutida utgåvor.

Såg för övrigt en kommentar om boken som är i tidens anda:

»Katten inte bara spiller ut gummans mjölk. Han stjäl med det också showen från henne. Gumman har inte längre huvudrollen.«

Kanske kommer den att mönstras ut framöver, eller så görs den om till sagan om den lilla, lilla gubben och hans katta.

Nu hittade jag att författaren Thomas Halling och tecknaren Gunna Grähs gjort parafraser på »Sagan om den lilla lilla gumman« och kallar sina bilderböcker »Sagan om den lilla lilla katten« och »Sagan om den stora stora gubben«. Vad dessa handlar om vet jag dock inte.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 04 Feb 2010 05:59:23 +0000

Rucke di guh – jag observerar.

Av: Bengt O.

Bengt O. — Wed, 03 Feb 2010 20:58:18 +0000

OBS!

Av: Bengt O.

Bengt O. — Wed, 03 Feb 2010 20:57:52 +0000

Bengt till Bodil: Gud, vad du är gullig!
Bodil till Bengt: Fan,vad du är jobbig!

(OBS Bara skoj OBS OBS)

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 03 Feb 2010 11:09:52 +0000

Bengt,
gullig och gullig, en vänlig atmosfär, kallar jag det (säger jag lite grinigt, eftersom jag vet vad ”gullig” betyder hos dig).

Vad gäller svensk eufemistisk behandling av sagostoff och av diverse annat, kommer jag att tänka på en passage i Aschenputtel som inte brukar återfinnas i Askungen och detta inte bara i de allra senaste versionerna:

”Rucke di guh, Blut ist im Schuh” och allt som har med avhuggandet av tår och hälar att göra.

Av: Bengt O.

Bengt O. — Wed, 03 Feb 2010 09:38:55 +0000

Borde väl inte lägga mig i denna gulliga (heheheh) diskussion men minns att när vi för hundra år sedan läste ”Sagan om den lilla lilla gumman” för våra barn hade man lagt till en rad på slutet. Ur minnet: ”Och katten sprang till skogs och kom aldrig mera igen.” Och sedan i tidens anda: ”Men kanske ändå att han kommer tillbaks.” Nån som vet hur det står i dagens version? ”*Hon* kommer tillbaks” kanske. Även ekorren på tallegrenen har ju genomgått ett s.m.s k-nsbyte.

(PS Den som har tillgång till Grönköpings Veckoblad bör läsa artikeln ”En Pippi för vår tid!” av Fil.Dr. Stig Berglund (s.t.s. i Hjo). Där grät både barn och vuxna.)

Av: Gabrielle

Gabrielle — Tue, 02 Feb 2010 21:19:52 +0000

Javisst – Kattresan! Mästerlig. Jag kan stora delar utantill. Nu läser sonen i Australien den för mitt lilla barnbarn därnere och ibland när vi ”skypar” visar jag upp bilder ur Kattresan för barnbarnet eller Sagan om den lilla lilla gumman. Schas katta! Igenkännandets glädje…

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 02 Feb 2010 19:33:55 +0000

Jag gläder mig förstås över era vänliga kommentarer här och föreställer mig i fantasin ett gemensamt besök på en Arosenius-utställning.

Apropå Arosenius är jag förresten uppvuxen med ”Kattresan”.

Av: Gabrielle

Gabrielle — Tue, 02 Feb 2010 17:44:27 +0000

Tack! Alla tre är nya för mig. På Waldemarsudde pågår visst en Arosenius-utställning och nu puttar du på mig lite faktiskt så jag tar mig dit endera dagen. Tack för det med.

Av: Marlena

Marlena — Tue, 02 Feb 2010 16:43:52 +0000

Hej Bodil!
Dina underbara kommentarer till bilderna gör dem än mer magiska.
Även min dotter njuter av din blogg numera och Göteborgs konstmuseum är oftas på hennes agenda när hon besöker staden.
von Herzen
Marlena