Jag tog faktiskt med mig en bok till ur de finska lådorna. Den här:
Pihan köynnöskavit kan jag inte tyda helt, men jag tror att ”köynnöskavit” betyder ”klängväxter” och bilden på framsidan visar väl just en sådan växt och inne bland bokens blad finner jag inbäddade i allt det finska mängder av latinska blomsternamn. Bilderna är inte särskilt många och alla är de hemlighetsfullt svart-vita eller grå. Det är bara utsidan som erbjuder grönska. Ändå känns det som om det här är en liten pärla.
Jag ger mig ut på ett första strövtåg i boken och fastnar för geografiska namn av den här typen: ”Etelä-Euroopa”, ”Itä-Aasia”. Det där första ledet anger nog ett väderstreck, tänker jag och så går jag in på ”vädersteck” på Wikipedia och letar mig fram till ”Suomi” i vänsterkanten, klickar och hittar ”ilmansunnta”. Jag känner igen det första ledet i ordet, för jag kan säga ”Det är vackert väder” på finska: ”On kaunis ilman”. Förtjust tittar jag sedan på rikedomen av väderstrecksord: norr=pohjoinen, söder=etelä, väster=länsi, öster=itä, nordväst=luode, nordost=koillinen, sydväst=lounas, sydost=kaakko.
Se själva: Ilmansuunta