Längs skidspåret tittar jag mycket på träden, på stammarna i snön,
så den här lilla Kafka-texten verkar nästan finnas skriven i det vita där ute:
Die Bäume
Denn wir sind wie Baumstämme im Schnee. Scheinbar liegen sie glatt auf, und mit kleinem Anstoß sollte man sie wegschieben können. Nein, das kann man nicht, denn sie sind fest mit dem Boden verbunden. Aber sieh, sogar das ist nur scheinbar.
Översättningsförslag:
Träden
Ty vi är som trädstammar i snön. Skenbart står de uppe på snön och med en lätt stöt skulle man kunna knuffa undan dem. Nej, det kan man inte, ty de är stadigt förbundna med marken. Men se, till och med detta är bara skenbart.
Bodil, den fina texten till den vackra bilden får mig att tänka på en passage hos Simone Weil, där hon säger ungefär: Det är träd, och inte människor, som har rötter. Jag är inte särskilt säker på att hon har rätt, men jag kom att minnas hennes ord nu.
Thomas,
god eftermiddag. Ja, man kan låta sig ”svävas” fram och tillbaks i den här osäkerheten: vara träd, ha rötter, vara utan rötter. Och snön både döljer och förhöjer verkligheten.