Cari amici tutti.

Molti di voi si sono interessati all’oggetto sconosciuto e vi ringrazio. Tra voi Bodil Z. era sulla corretta via.

[…]

Grazie a tutti per l’interessamento. Un abbraccio e buona continuazione di anno.

Sbuhèn Tiziano.

Det var alltså fler som hittat svaret och ”Bodil Z” här syftar naturligtvis på alla som deltagit i detektivarbetet här.

Jag läste precis i en artikel »Handelsmännens äventyrliga resor« av Gunnar Dahl:

»Resande innebar också en ökad utsatthet för sjukdomar. År 1310 rekommenderade Aldobrandino da Siena resenärer att ta laxermedel och låta åderlåta sig före avfärden, och att bara äta lätt mat under resan.«

Men hur i hela friden kom detta att handla om ”Gunnar”. Jag har tappat kommentarstråden, om jag får säga så.

”Han var en storväxt och stark man, utomordentligt skicklig med vapen. Han kunde hugga och kasta med båda händerna, om han ville, och han svingade sitt svärd så snabbt att man tyckte sig se tre svärd i luften samtidigt. Han sköt med pilbåge bättre än någon annan, och han träffade allt han siktade på. Han kunde hoppa längre än sin egen höjd med full rustning, likaväl baklänges som framåt. Han simmade som en säl, och det fanns inte den idrottstävlan där det lönade sig att ställa upp mot honom, ty det sades att ingen var hans jämlike. Han såg bra ut med ljus hy och rak näsa med något uppåtböjd nästipp, skarpa blå ögon, röda kinder och tjockt blont hår som föll vackert. I sitt uppträdande var han ytterligt hövisk, stabil på alla vis, givmild och stillfärdig, vänfast och omsorgsfull i valet av vänner, dessutom välbärgad.” (övers. Lars Lönnroth)
Det gick ganska bra för Gunnar, fram till kapitel 58, ”Gunnars död”. Redan i kapitel 56 skriver Gunnar i praktiken sin egen dödsdom. Han har just blivit dömd till tre års landsförvisning. Vägran att resa medförde fredlöshet. Gunnar startar sin påtvingade utlandsresa, men redan efter några minuter, med fädernegården fortfarande inom synhåll, snubblar hästen och Gunnar far ur sadeln. Som en annan Orpheus, blickar han då bakåt mot gården och yttrar de berömda orden:

”Fager är liden, så att den aldrig har tyckts mig så fager som nu: blekgula åkrar och tunen slagna. Hem vill jag rida och ingenstans fara.” (övers. Lars Lönnroth)

Citatet anses vara en av ytterst fåtaliga ”naturskildringar” i fornnordisk litteratur. Oftast är det osentimentalt och pang på rödbetan i denna litteratur:

”Gunnar högg av honom båda benen. Kolskägg genomborrade Karl med sitt spjut. Därefter tog de stort krigsbyte. Sedan seglade de söderut till Danmark och därifrån österut till Småland, och de segrade i alla strider. De vände inte tillbaka till hösten.” (övers. Lars Lönnroth)

Njals saga är ett fascinerande dokument. Det är mycket tydligt att Frans G Bengtsson här har hittat sin språkliga inspiration till ”Röde Orm”. Inte minst när det gäller den lakoniska korthuggna stilen.
—————————-

Finns det några andra framträdande ”Gunnar” i litteraturen?

Viktor Rydbergcitatet av Lars fick mig att minnas att i Rådhusparken i Jönköping finns skulpturen »Harpolekaren och hans son«. Vi bodde bara några minutet från parken och statyn. Jag var fem år då den kom på plats och den blev den första staty jag vet att jag fängslades av. Hela skulpturen och framförallt harpan som harpolekaren Svante bar på. I många år hade jag senare min skolväg genom denna park.

PS Ännu har jag inte fått något svar från min resianske mailvän. Han tittar nog inte så ofta i sin dator. Så det är bara att vänta.

25 dec 2009 … Gunnar: Jag tycker Lev och Bodil ska få nån slags resiansk medalj… Lars: Det blev något fel på länken i kommentar 26. Nytt försök:. …
bodilzalesky.com/blog/

Ett slags cirkelbevis, eller kanske rundgång?
Självrefererande system?
En ’strange loop’?

Författaren (Douglas Hofstadter) till boken ”I Am a Strange Loop” hävdar att människans medvetande förklaras av sådana återkopplingsfenomen.

En vals i Val Resia? Tja, varför inte. Det finns en resebyrå som heter ”Resia”. Säljer kanske självreferentiella resor?

Slutligen, Gunnar: Grattis till att ha haft namnsdag nyligen!
Jag heter också Gunnar (mitt andra förnamn).
Min sambo kommer ALDRIG ihåg att jag heter Gunnar eller att det är Gunnar den 9 januari. Bittra öde …
Min mamma, däremot, brukade säga ”… men för lastens brunnar / Gud beskydde Gunnar”. Sådana äro mödrar.

Citatet är från ”Viktor Rydberg, ”Harpolekaren och hans son” ur ”Vapensmeden”. Läs gärna hela dikten här:
Gunnar