Tillbaka i Sprachgitter av Paul Celan och jag har närmat mig ytterligare en dikt genom att försöka tolka eller översätta den.
HEIMKEHR
Schneefall, dichter und dichter,
taubenfarben, wie gestern,
Schneefall, als schliefst du auch jetzt noch.
Weithin, gelagertes Weiß.
Drüberhin, endlos,
die Schlittenspur des Verlornen.
Darunter, geborgen,
stülpt sich empor,
was den Augen so weh tut,
Hügel um Hügel,
unsichtbar.
Auf jedem,
heimgeholt in sein Heute,
ein ins Stumme entglittenes Ich:
hölzern, ein Pflock.
Dort: ein Gefühl,
vom Eiswind herübergeweht,
das sein tauben-, sein schnee-
farbenes Fahnentuch festmacht.
…
HEMKOMST
Snöfall, tätare och tätare,
duvfärgat, som igår,
snöfall, som om du sov också nu.
Vida omkring, vita skikt.
Därovan, ändlöst,
den förlorades slädspår.
Därunder, fördolt,
häver sig uppåt,
och gör ögat så illa,
kulle om kulle,
osynligt.
På envar,
hemkallad till sitt nu,
ett jag som glidit in i stumheten:
av trä, en påle.
Där: en känsla,
hitblåst av isvinden,
som gör fast sin duv-, sin snö-
färgade flaggduk.
…
Här finns förstås mycket att förbättra, att ändra, men kanske är det en början till en tolkning.
Tillägg: Efter en anmärkning på ett svagt ställe i mittersta strofen har jag gjort ett nytt försök. (Sedan har det följt flera ändringar och översättningen befinner sig fortfarande i rörelse.)
…
PS I Salongen finns sedan igår en intervju med litteraturkritikern Martin Lagerholm.