Utdrag ur Theodor Storms ”Der Schimmelreiter”
24/11 -2009
Theodor Storms dramatiska Nordsjönovell ”Der Schimmelreiter” är innesluten i flera ramberättelser. I slutet av boken säger berättaren i den inre berättelsen till berättaren i den mittersta ramen något om människors sätt att handskas med det exceptionella. Han pratar om huvudpersonen i själva novellkärnan, Hauke Haien, som lät bygga en vall mot havet efter nya principer och som straffades med svek och slutligen med döden för sin fria tankes och sin kampviljas skull:
Aber der Hauke-Haien-Deich steht noch jetzt nach hundert Jahren, und wenn Sie morgen nach der Stadt reiten und die halbe Stunde Umweg nicht scheuen wollen, so werden Sie ihn unter den Hufen Ihres Pferdes haben.
Der Dank, den einstmals Jewe Manners bei den Enkeln seinem Erbauer versprochen hatte, ist, wie Sie gesehen haben, ausgeblieben; denn so ist es, Herr; dem Sokrates gaben sie ein Gift zu trinken, und unsern Herrn Christus schlugen sie an das Kreuz! Das geht in den letzten Zeiten nicht mehr so leicht; aber – einen Gewaltsmenschen oder einen bösen stiernackigen Pfaffen zum Heiligen, oder einen tüchtigen Kerl, nur weil er uns um Kopfeslänge überwachsen war, zum Spuk und Nachtgespenst zu machen – das geht noch alle Tage.
…
Men Hauke-Haien-vallen står fortfarande efter hundra år och när Ni rider till stan imorgon, om Ni inte tvekar inför en halvtimmes omväg, så kommer Ni att ha den under Er hästs hovar.
Det tack från de efterlevande som en gång Jewe Manners hade utlovat byggherren uteblev, som Ni ser; för så är det; Sokrates gav de gift att dricka och vår Herre Kristus spikade de upp på korset! Det går på senare tid inte så lätt längre; men – att göra en våldsmänniska eller en ond tjurnackad svartrock till helgon eller att göra en duktig karl, bara för att han vuxit oss över huvudet, till spöke eller nattlig vålnad – det går lika lätt som någonsin.
