I de här dagarna av återblickar på DDR-diktaturen har jag plockat ner Die wunderbaren Jahre av Reiner Kunze från dess plats i bokhyllan. Den innehåller en rad korta prosatexter som vänder sig emot förtrycket i DDR. Kunze bygger texterna på samtal han haft med elever, lärlingar, arbetare, soldater i NVA (den nationella folkarmén) och med den egna dottern. Boken publicerades i Västttyskland och sedan gick det snabbt utför med Kunzes möjligheter att leva som författare i DDR. Han hotades med ett flerårigt fängelsestraff. Han ansökte då om utresa ur landet och tre dagar senare var han i Västtyskland ”för alltid”. Hans Stasiakt omfattar flera tusen sidor och en viktig informant förmodas ha varit den gode vännen Ibrahim Böhme, som var ledare för det östtyska socialdemokratiska partiet kort efter ”Wende”.
Jag har valt att läsa två korta texter ur bokens första del ”Friedenskinder” (Fredsbarn):
Siebenjähriger
In jeder Hand hält er einen Revolver, vor der Brust hat er eine Spielzeugsmaschinenpistole hängen.
”Was sagt denn deine Mutter zu diesen Waffen?”
”Die hat sie mir doch gekauft.”
”Und wozu?”
”Gegen die Bösen.”
”Und wer ist gut?”
”Lenin.”
”Lenin? Wer ist das?”
Er denkt angestrengt nach, weiß aber nicht zu antworten.
”Du weißt nicht, wer Lenin ist?”
”Der Hauptmann.”
Sjuåring
I varje hand håller han en revolver, på bröstet har han en leksaksmaskinpistol hängande.
”Vad säger din mamma om de här vapnen?”
”Hon har ju köpt dem åt mig.”
”Varför det?”
”Mot de onda.”
”Och vem är god?”
”Lenin.”
”Lenin? Vem är det?”
Han anstränger sig för att tänka efter, men han hittar inget svar.
”Du vet inte vem Lenin är?”
”Ledaren.”
…
Elfjähriger
”Ich bin in den Gruppenrat gewählt worden”, sagt der Junge und spießt Schinkenwürfel auf die Gabel. Der Mann, der das Essen für ihn bestellt hat, schweigt.
”Ich bin verantwortlich für sozialistische Wehrerziehung”, sagt der Junge.
”Wofür?”
”Für sozialistische Wehrerziehung.” Er saugt Makkaroni von der Unterlippe.
”Und was mußt du da tun?”
”Ich bereite Manöver vor und so weiter.”
Elvaåring
”Jag har blivit invald i grupprådet”, säger pojken och sticker skinktärningar på gaffeln. Mannen, som beställt maten till honom, tiger.
”Jag har ansvar för socialistisk militärfostran”, säger pojken.
”För vad då?”
”För socialistisk militärfostran.” Han suger in en makaron från underläppen.
”Och vad måste du göra där?”
”Jag förbereder manövrar och så vidare.”
…
PS Det håller på att uppstå ett litet samtal kring Heinrich Böll och hans författarskap i Salongen. Kanske är det någon mer som vill yttra sig…