Så här års är det nästan alltid mörkt i skogen. Londi och jag tassar fram som vore vi en del av dunklet.
Fukten och vätan finns överallt och kärren växer på nytt. Gummistövlar är det enda som duger på fötterna – om man inte är hund. Snart finns det ingenting kvar att plocka. De här kantarellerna, lite lösa i köttet och halvt inkrupna i mossan, är nog de sista för året…
