Kommentarer på: Lviv, Lwów, Lvov, Lemberg, Leopolis, Singapore

Av: Lars

Lars — Tue, 12 Jan 2010 22:10:29 +0000

Lite Lviv-kuriosa: Lars Gustafssons blogg den 5 januari. Han skriver om ”Musikerna från Lviv”.

Av: julia romanowska

julia romanowska — Mon, 02 Nov 2009 22:43:53 +0000

...och där studerade en gång min far.

Av: Karin

Karin — Mon, 02 Nov 2009 22:35:32 +0000

Well, Lars, kanske mot din vilja bekräftar du min tes, jag jämför dels med min egen generation, redan tevetillvänd om än bara med televinken, dels med mina barns generation - och där finns ingen biokultur alls.

Vad gäller jåglarna så är denne min far även ornitolog, vilket satte fläckvisa spår i min uppfostran. Jag ska kolla entitan närmare, att hon flög förbi då jag skrev den där stumpen tror jag inte är någon slump, men jag vågar inte uttala mig säkert. Själv läser jag gärna Bonniers Europas fåglar, som för mig i stora stycken är ren poesi.

Återkommer alltså, och är även glad att du tittade in, Lars, samt att du uppfattade min blogg som en kvalitetsblogg. Det värmer! Hörs!

Av: Lars

Lars — Mon, 02 Nov 2009 22:06:08 +0000

Kommentar till Karins kommentar nr 6: Nja, jag levde knappast på eller för film, men jag minns att jag (på biografen Skandia i min hemstad) såg Bergman-filmer redan under gymnasietiden. Nu, femtio år senare, tror jag rent av att jag förstår dom ... Jag minns också den tidens superskräckfilm (på samma biograf), De djävulska, en fransk film om jag minns rätt. Men det började ännu tidigare för mig, med BARNMATINÉER, där man såg riktiga äventyrsfilmer. Ofta undsattes de av indianer belägrade och kringrända stackars nybyggarna av *kavalleriet", som anlände med pukor och trumpeter. Gissa om det unga auditoriet därvid stampade med fötterna i golvet. Jag minns fortfarande det ljudet. Och man var skrämmade naiv i frågan om "indianer och vita".

Via Pausträdet hittar man efterhand även andra kvalitetsbloggar. Jag tittade just in hos Karin, och hennes guldfiskar uppe i högra hörnet.

Karin skriver i sin blogg om svårigheten att redogöra för hur entitan låter om våren. Nu skall jag hjälpa dig, Karin. Jag har ur mitt bibliotek plockat fram en av mina absoluta favoriter, Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige. En fantastisk bok. Egentligen en fälthandbok, men man kan nästan läsa den som skönlitteratur. Jag klipper följande ur boken:

... kan åsynen av en grå, svarthjässad mes ofta vålla en del små, men angenäma besvär. Lätet är utslagsgivande, entitan säger ett kort, starkt betonat zia, när hon är upprörd ziadedd-dedd-dedd-dedd-dett, det sistnämnda dedd-dett rätt hastigt. --- Tidigt om våren ljuder hanens sång, ett rätt ljudligt och hastigt klypp-klypp-klypp-klypp-klypp-klypp, som kan ha en viss likhet med en av trädpiplärkans löpningar, ---Vidare har fågeln ett filande, likaså hastigt vita-vita-vita-vita-vita.

Du får själv översätta lätena till franska, Karin!

Av: Karin

Karin — Mon, 02 Nov 2009 21:02:41 +0000

PS. Min pappa kan räkna upp miljontals biografer i Sthlm från 40-talet. Det är en generationsgrej. Oavsett alla historiska händelser. Om man nu kan säga så. Det kan man väl inte, och nu får jag väl på nöten för det, men jag säger det i alla fall. Det är en generation som LEVDE genom biograferna/filmerna, tror jag.

Av: Karin

Karin — Mon, 02 Nov 2009 21:00:33 +0000

Kanonbilder! tack Bodil! Själv tar jag mig friheten att klippa in en länk här
http://franskaromaner.blogspot.com/2008/02/verkurs-i-flodlra-europa.html
Det handlar om floders upptagningsområde (heter det inte, men jag har glömt termen) i Europa, en karta jag lyckades pilla bort från den franska wiki-sidan för något år sen och som jag fortfarande finner otroligt fascinerande, och som jag även menar kan komplettera din karta, Bodil.

Och Vilgot, nu får du nog förklara det här!

Av: Lars

Lars — Mon, 02 Nov 2009 20:04:28 +0000

Vilgot T, nej jag är bara sjuttio år gammal. Beträffande din far, så gjorde jag bara en enkel kalkyl, utgående från dina egna uppgifter:

"Där föddes en gång min far, han kan än idag efter nästan 70 år... "

Jag tolkade detta, uppenbarligen förhastat, som att det angivna tidsspannet hade din fars födelsetidpunkt som referens. Vad var det då i stället som inträffade för nästan sjuttio år sedan? Kanske att han flyttade därifrån? Kanske tvingad av vidriga omständigheter? En viss korpral A. Hitler var ju i farten vid den tiden. Ta inte illa upp för min lättsinniga kalkyl, jag misstänkte redan från början att jag var på fel spår.

Av: Vilgot T

Vilgot T — Mon, 02 Nov 2009 19:45:30 +0000

Lars? Inte är du i 85-årsåldern väl? Min barndoms stad lämnade mig för 40 år sedan (just så), och visst minns jag gatunamnen och biograferna i centrum, men inte längre tvärgatornas namn, inte de parallellt löpande till huvudstråken. Om jag vansläktas? Ser inget ont i det i så fall. Jag kan gator i fler städer än far min… 😀

http://www.lwow.com.pl/Fotki1/f5.html

Av: Lars

Lars — Mon, 02 Nov 2009 19:17:33 +0000

Vilgot T, intressant att läsa dina lite rörande upplysningar om din far. Jag är själv i hans ålder, och jag minns minsann också namnen på gatorna (och alla biograferna) i min hemstad, som jag lämnade för femtio år sedan. Ungdomen vansläktas tydligen :-) Förlåt, Vilgot T.

Jag har tittat på det som döljer sig bakom din länk också. Fina bilder. Jag måste utbrista i ett spontant "Balkonger, balkonger, överallt balkonger ... (Fritt efter Sven Jerring.)

Av: Vilgot T

Vilgot T — Mon, 02 Nov 2009 19:02:06 +0000

Fint. Mycket fint att denna stad lyfts fram. Där föddes en gång min far, han kan än idag efter nästan 70 år stadens gatunamn på polska. Uppenbart har dessa namn etsat sig fast i hans minne på ett svårförklarligt sätt. Själv minns jag inte längre många av gatunamnen i min barndoms stad.

Så nog var Lwów en stad utöver det vanliga:
Klicka på http://www.lwow.eu/2007/balkony3.html – bara som exempel.