Dyft
19/10 -2009
Det är nog inte ofta det här lilla ordet föräras rollen som överskrift. Vad är ett dyft? Det verkar som om det först och främst inte finns och som om det i andra hand är något mycket litet. Vad gäller betydelsen står dyftet nära det ruttna lingonet och dugget förstås. Inte ett dugg.
Jag har letat lite och funnit att ordet ”dyft” är en släkting till ordet ”doft”. En lukt är ju på sätt och vis ett mycket litet ting, ja mindre än ett ting, om det inte är frågan om en stark och kanske obehaglig lukt, för då kan den verka större än ett hus. Och ”dugg” då? Jo, det lilla ordet ska visst vara en syster till ”dagg”. En dagdroppe är ju något försvinnande litet.
Kanske betyder ”dyft” och ”dugg” i det närmaste detsamma, men orden är inte utbytbara överallt. ”Det där var inte ett dugg roligt”, kan man säga, men där går det väl inte så bra med ”dyft”. Dyftet verkar vilja vara huvudordet. ”Jag förstår inte ett dyft av det här.”
Hur har andra språk det med sina dyft eller dugg? På tyska finns ”Deut” som nu ser större ut än det är, på grund av den våmliga begynnelsebokstaven. Vad är en Deut? Jag tror varken det är en doft eller ett daggstänk…
Det ruttna lingonet har syskon i andra språk: på tyska är det en kantarell, på danska en sill (jag minns inte om den är rutten), på italienska ett torrt fikon – non vale un fico secco – och resten vet någon annan…
PS I Salongen kan man läsa en recension av Bernardo Atxagas Dragspelarens son.