Europeisk poesifestival – en dikt av Géza Szöcs

För någon dag sedan fick jag ett paket från Bengt O. i Wien. Vill ni se vad det innehöll? Ja? Se här: en antologi med dikter från den europeiska poesifestivalen i Wien och Linz i början av denna månad.

p1060134

I den finns det dikter av poeter från Österrike, Danmark, Estland, Ryssland, Flandern, Finland, Italien, Litauen, Holland, Polen, Slovakien, Spanien, Turkiet och Ungern. Alltsammans dels på originalspråk dels i tysk tolkning. Av alla antologins poeter har jag bara läst Kristiina Ehin – och förresten även lyssnat på henne – tidigare. För att bereda mig en extra glädje bad Bengt några av poeterna att skriva sina namn eller något mer i boken. Och det gladde mig förstås. Tack, Bengt! Några har till och med ritat något också – till exempel har jag hittat en liten lurig litauisk räv på en av sidorna.

p1060136

Jag vill nu visa er en dikt av den ungersk-transylvanske poeten Géza Szöcs. Han föddes 1953 i Marosvásárhely/Târgu Mureş/Neumarkt. Efter landsförvisningen 1982 återvände han 1990 till Rumänien. Han lever numera i Kolozsvár/Cluj-Napoca/Klausenburg och Budapest.

Dels för att själv komma lite närmare den ungerska skriftbilden, dels för att ni ska få se hur ursprungsdikten ser ut, har jag präntat ner originalet här först:

Kolozsvári horror

Egy novemberi éjszakán, házkutatástól tartva, a
folyóba dobtam egy magnószalagot. A te hangod
volt rajta; hiszen tudod, melyik szalag lehetett
ez.

Azontúl még jóideig, valahányszor átmentem azon
a Szamos-hídon, mindig téged hallottalak a vízböl.

Och här följer den tyska tolkningen som är Szöcs’ egen:

Klausenburger Schrecken

In einer Novembernacht war es, als ich, aus Angst vor einer
Haussuchung, ein Tonband in den Fluß warf. Mit deiner
Stimme; du weißt schon, welches Band.
Das.

Später dann, eine lange Zeit noch, sooft ich über die
Szamosbrücke ging, hörte ich immer dich aus dem Wasser.

Jag gör ett försök att bära texten vidare till svenskan:

Kolozsvárskräck

En novembernatt kastade jag, i rädsla för en
husundersökning, ett ljudband i floden. Med din
röst; du vet säkert vilket band.
Det.

Senare, under en lång tid, så ofta jag gick över
Szamosbron, hörde jag alltid dig från vattnet.

Jag är inte riktigt glad åt ordföljden i det sista här. Jag försöker komma åt i vilken ordningsföljd satsbitarna kommer i originalet, men jag lyckas inte…

Kommentera