Kommentarer på: Ioan Es. Pop: Banketten

Av: En dikt av Vasyl Makhno | Bodil Zalesky

En dikt av Vasyl Makhno | Bodil Zalesky — Fri, 06 Apr 2012 08:26:06 +0000

[…] När jag läste dikten så upptäckte jag helt vid sidan om att jag faktiskt har snuddat vid den här trakten genom en annan poet, nämligen rumänske poeten Ioan Es. Pop som kommer från landskapet Maramureş, där Sighetu Marmație ligger. Kanske minns ni några av hans dikter som jag publicerade här en gång? Här är en. […]

Av: ieud utan utgång - utan utgång | Bodil Zalesky

ieud utan utgång - utan utgång | Bodil Zalesky — Wed, 25 Nov 2009 05:43:26 +0000

[…] Och här finns en liten introduktion om författaren. […]

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 06 Oct 2009 18:43:13 +0000

Lev,
det kan jag nog lova att det blir - flera inlägg om och med Ioan Es. Pops dikter alltså.

PS Tack förresten för att du övertalade mig att äta min macka där i Rum för poesi i stället för att gå ut och missa alltsammans! För läsningen på lördagen föll ju bort.

Av: Lev Hrytsyuk

Lev Hrytsyuk — Tue, 06 Oct 2009 17:50:20 +0000

Asa onskar jag mig bara flera dina inlagg om Ioan Es. Pop! :-)

Av: Lev Hrytsyuk

Lev Hrytsyuk — Tue, 06 Oct 2009 17:47:04 +0000

”Och visst är det så att vi i vår moderna värld försöker dölja döden och stundtals lyckas, så att vi kanske blir ännu mer skrämda när vi ändå påminns om dess existens.” – I Lina Ekdahls diktsamling ”Sprid gladje pa Sjomansgarden Anette” finns en dikt som just handlar om var moderna varlds forsok att dolja doden: det star ungefar ”det var forr det / som man dog / sant gor man inte langre” osv. Verkligen starka dikter, bade Ioans och Linas.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 03 Oct 2009 06:32:58 +0000

Tack Gunnar,
för att du skickade hit länken till den här välskrivna och välgenomtänkta artikeln. Jag har läst den ytterst noga, eftersom sådant här intresserar mig. Jag har läst ganska mycket om den här folkgruppen tidigare (i Spiegel har jag till exempel funnit flera ingående artiklar), men varje gång hittar jag något nytt. De här olika försöken att rusta upp och bevara det som finns kvar av bebyggelsen är intressanta och kanske till och med lite hoppingivande.

Av: Gunnar

Gunnar — Fri, 02 Oct 2009 18:45:49 +0000

Bodil, och andra: detta är off-topic, men ändå lite on-topic, eftersom det gäller rumänska landskap. Jag vill gärna rekommendera Simon Jenkins artikel i The Guardian idag om den tyskpråkiga, saxiska utvandringen från Rumänien efter C:s fall, och landskapets återbosättande av zigenare. Helt fascinerande: eller, ja, för mig var det helt obekant, i alla fall. Länk: http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/oct/01/romania-saxon-conservation-village

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 02 Oct 2009 17:01:50 +0000

Ja, Lennart,
det där lite trångbodda "bondehushållet av äldre snitt" ser jag också framför mig i den här dikten. Och visst är det så att vi i vår moderna värld försöker dölja döden och stundtals lyckas, så att vi kanske blir ännu mer skrämda när vi ändå påminns om dess existens.

Den sista raden är något helt annat än resten av dikten, ett slags tyst fanfar, en dunkel eufori.

Lars,
jag återvänder till början av din första kommentar och försöker lusläsa landskapet. Jag ser hässjor - eller krakar heter just den där formen någonstans - så det är människan som håller landskapet öppet. Säkert betas det också under vissa tider av kor, får och andra djur.

Av: Lars

Lars — Fri, 02 Oct 2009 12:12:50 +0000

Jag ställde tidigare (i kommentar nr 1) frågan "Var det detta som livet gick ut på?" Har världslitteraturens giganter gett några bra svar på denna fråga?

Personligen kommer jag att tänka på Shakespeare, Macbeth, akt 5, scen 5 :

Life's but a walking shadow, a poor player
That struts and frets his hour upon the stage
And then is heard no more: it is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.

Shakespeare (eller åtminstone Macbeth-figuren) beskriver alltså livet som en dålig pjäs. Något kvickhuvud lär ha uttryckt det som "a decent play, spoiled by a lousy third act". Ja, den tredje akten skall väl i så fall vara Pops tredje säng.

Av: Lennart Erling

Lennart Erling — Fri, 02 Oct 2009 11:30:59 +0000

En kort kommentar i all hast. När jag läser dikten så ser jag för mig ett bondehushåll av äldre snitt, ett flergenerationsboende, ett trångbott sådant. Där blir livets gång, med generationerna som avlöser varandra, så mycket mer synlig än i det moderna samhället, där avstånden och isoleringen mellan generationer och individer bara ökar. Och där döden ofta glöms och göms.

Den sista raden är verkligen förbryllande. En tolkning kan vara att den uttrycker något slags försoning med döden, att livsupplevelsen blir mer intensiv ju närmare slutet man kommer.

Det är verkligen en stark dikt!