Nätterna har blivit kallare och ljustimmarnas antal har krympt så att kvällssolen hamnar bakom horisonten, men än finns det många vackra timmar under dagen under solen. Och vi – Londi och jag – följer så ofta vi kan stigen genom hagen ner mot Vassbotten. Vi går bland björkar och nyponsnår och gräset är nu så högt att Londi ibland blir till en skugga under de ljusa vipporna.
Snart är vi nere vid bryggan, Norskens brygga, ni vet.
en far och en mycket liten son fiskar från bryggan
Vi simmar ut. Än dansar solstrålarna på vattnet, än drar ett moln förbi och gör vattnet gråmörkt. Jag simmar i solstrimman så länge den finns där. Vattnet slår ibland kallt över axlarna, men ändå känner jag mig skyddad därinne i vattnet, särskilt när vinden sveper över ansiktet. Jag tänker: ”Ner i vattnet når du inte.” Londi simmar bredvid.
Och så är vi uppe på land igen och skakar och torkar av vattnet och rullar i gräset.
Jag samlar ihop sakerna, väskan är lite tung den här dagen för jag hittade ett äppelträd med vackra rödvita äpplen nere vid vattnet och några av dem plockade jag med mig, fast först delade Londi och jag på ett.
Vi följer stigen tillbaka igen.
