Än simmar vi i sjön

Nätterna har blivit kallare och ljustimmarnas antal har krympt så att kvällssolen hamnar bakom horisonten, men än finns det många vackra timmar under dagen under solen. Och vi – Londi och jag – följer så ofta vi kan stigen genom hagen ner mot Vassbotten. Vi går bland björkar och nyponsnår och gräset är nu så högt att Londi ibland blir till en skugga under de ljusa vipporna.

p1050799

Snart är vi nere vid bryggan, Norskens brygga, ni vet.

p1050806
en far och en mycket liten son fiskar från bryggan

Vi simmar ut. Än dansar solstrålarna på vattnet, än drar ett moln förbi och gör vattnet gråmörkt. Jag simmar i solstrimman så länge den finns där. Vattnet slår ibland kallt över axlarna, men ändå känner jag mig skyddad därinne i vattnet, särskilt när vinden sveper över ansiktet. Jag tänker: ”Ner i vattnet når du inte.” Londi simmar bredvid.

p1050809

Och så är vi uppe på land igen och skakar och torkar av vattnet och rullar i gräset.

p1050805

p1050814

p1050816

Jag samlar ihop sakerna, väskan är lite tung den här dagen för jag hittade ett äppelträd med vackra rödvita äpplen nere vid vattnet och några av dem plockade jag med mig, fast först delade Londi och jag på ett.

Vi följer stigen tillbaka igen.

p1050821

Vart är svensk konstkritik på väg?

Ni minns kanske på ett ungefär Eva Ströms kommentar till Christopher Rådlunds målning *Winterreise” i Sydsvenskan för någon månad sedan. Så här skrev hon:

Vilka estetiska ideal finns exempelvis bakom Christopher Rådlunds ”Winterreise”, återgivet i boken ”Figurationer”, där man ser åtta symmetriska pelare i ett tomt vinterlandskap under en apokalyptiskt dov och ödesmättad himmel? För mig pekar bilden mot nazikonstens estetik, och man måste vara antingen okunnig, estetiskt okänslig eller blunda för att inte få associationer i den riktningen.

christopher-radlund1
Winterreise

Nu är dags mata in Carl Wilhelmsons måleri i nazikvarnen. Jessica Kempe tittar på målningarna på en utställning på Waldemarsudde och skriver så här i DN:

Porträtten av kvinnor, döttrar och äldre i arbete vid fönstrens dagsljus och kritvita spetsgardiner tycks lika verkliggjorda som önsketänkta. Alla på plats, alla överens, långbenta kvinnor raka som furor, inga leenden, ingen klagan. Samma samförstånd hos fiskarna på havet.

Och lite längre ner fortsätter hon:

Det är både vackert, grumligt rasbiologiskt och häpnadsväckande djärvt.

lordagsafton
Lördagsafton

Kafka: Wunsch, Indianer zu werden

Låt oss ta fram Kafkas Betrachtung igen och läsa en kort text tillsammans:

Wunsch, Indianer zu werden

Wenn man doch ein Indianer wäre, gleich bereit und auf dem rennenden Pferde, schief in der Luft, immer wieder kurz erzitterte über dem zitternden Boden, bis man die Sporen ließ, denn es gab keine Sporen, bis man die Zügel wegwarf, denn es gab keine Zügel, und kaum das Land vor sich als glatt gemähte Heide sah, schon ohne Pferdehals und Pferdekopf.

Jag översätter på prov:

Önskan att bli indian

Om man ändå vore en indian, alltid beredd, sittande på en framrusande häst, snett genom luften, om och om genomfaren av en skälvning fram över den skälvande marken, tills man lät sporrarna fara, för det fanns inga sporrar mer, tills man kastade tyglarna, för det fanns inga tyglar mer och man skönjde knappt landet framför sig som kalklippt hedmark, nu utan hästhals och hästhuvud.

p1050800

Efter en sådan här handlös och huvudlös ritt är vi väl förberedda för vad som helst?

Mot Marstrand

Från den höga bergknallen bakom Café Zanzibar kan man se en hel del:

p1050744

I västlig riktning kan man urskilja konturen av Carlstens fästning på Marstrandsön:

p1050748

Så här ser den ut på lite närmare håll – från Koön:

p1050756

Och här är ännu en vy över Marstrandsön. Vad är det för en ståtlig och massiv byggnad längst ut?

p1050762

På en kobbe i hamnen torkar en storskarv sina vingar:

p1050763

PS I det senaste pressmeddelandet jag fått från Rumänska kulturinstitutet står det så här allra överst:

Författaren György Dragomán på Sverigebesök

 
25 september, 15.00-15.45
Bok- & Biblioteksmässan, Göteborg (Fr1500.11)
Fadersgestalter i det kommunistiska Rumänien
Medv: Carmen Francesca Banciu, György Dragomán, Peter Handberg. På engelska.

Det vill jag lyssna på.

Och här finns mer att läsa om György Dragománs Sverigebesök.

Honorina Chitic: Barnbarnsbarn

För lite drygt en vecka sedan visade jag här en dikt av den rumänska poeten/läkaren Honorina Chitic. Sedan 1987 lever hon i Sverige, men hon skriver sina dikter på rumänska.

p1050677

Jag lovade då att så smånigom sätta in en dikt till ur diktsamlingen Som om vi aldrig. Nu har en tid motsvarande ”så småningom” gått, så här kommer dikten Barnbarnsbarn:

Sen länge
har hennes syn
blivit sämre.
Idag
uppfylls hon
av glädje:
från hennes
genetiska gren
som bär samma kod
har ett barnbarnsbarn fötts.
Som väckta
ur sin sömn
känner
de överlyckliga gamla
händerna
omsorgsfullt
på människobarnets
späda kropp,
fingrar försynt
– för att inte skada –
som läste hon
blindskrift.

Översättningen är gjord av Inger Johansson och det är förlaget Smockadoll som givit ut boken.