Celan: Ett öga, öppet
4/9 -2009
Jag läser ännu en gång dikten Ein Auge, offen ur samlingen Sprachgitter av Paul Celan. Jag vet, som vanligt när jag läser Celan, inte om jag verkligen förstår vad jag läser. Det är som om själva essensen glider ifrån mig eller för att uttrycka mig tydligare: det är som om min läsupplevelse pendlar mellan att allt ter sig nästan alltför klart och att det skrivna verkar dölja hemlighet bakom hemlighet.
Ein Auge, offen
Stunden, maifarben, kühl.
Das nicht mehr zu Nennende, heiß,
hörbar im Mund.
Niemandes Stimme, wieder.
Schmerzende Augapfeltiefe:
das Lid
steht nicht im Wege, die Wimper
zählt nicht, was eintritt.
Die Träne, halb,
die schärfere Linse, beweglich,
holt dir die Bilder.
…
Försök till översättning:
Ett öga, öppet
Timmar, majfärgade, svala.
Det inte längre nämnbara, hett,
hörbart i munnen.
Ingens röst, igen.
Ömmande ögonglobsdjup:
ögonlocket
står inte i vägen, ögonfransen
räknar inte, det som stiger in.
Tåren, halv,
den skarpare linsen, rörlig,
ger dig bilderna.
…
PS Jag vet att ”holen” inte betyder ”ge”, men betydelsen i ”hämta något åt någon” ligger väl inte så långt ifrån ”ge någon något”? För ordföljdens och smidighetens skulle har jag därför tills vidare valt ”ge”.