Alla som varit i Italien, inte minst rökare eller sådana som har någon rökare i sin närhet, känner antagligen till skylten ”Sali e tabacchi” som hänger utanför alla tobaksaffärer. Denna skylt är en kvarleva från saltmonopolets dagar och man kan faktiskt fortfarande köpa salt i de här små tobaksaffärerna förutom frimärken, vykort och diverse andra småsaker, ja, och så cigarretter och tobak förstås.
Piero Chiara har varit med här under pausträdet förr och det har också ”Sali e tabacchi”, som är en samling aforismer, småhistorier, tankar och lösa funderingar.
Jag låter nu Chiara berätta en liten historia för er:
Mio padre andò in viaggio di nozze a Genova, dove rimase una settimana all’albergo con mia madre. Un giorno gli servirono, alla frutta, delle banane. Era il 1912 e quelle erano le prime banane che mio padre vedeva. Ne afferrò una e con un coltello cominciò ad affettarla. Un cameriere gli tolse di mano il coltello, prese la banana, la sbucciò con le mani e gliela presentò, dicendo: ”È così che si sbuccia.”
”Bella novità” gli rispose mio padre. ”Ma prima di sbucciarla la taglio sempre in punta per vedere se è matura.
På svenska blir den ungefär så här:
Min far for på sin bröllopsresa till Genua, där han stannade en vecka på hotellet med min mor. En dag serverade man honom bananer som efterrätt. Det var 1912 och det här var de första bananer som min far såg. Han fattade tag i en av dem och började att skiva den med en kniv. En kypare tog kniven ur hans hand, grep bananen och skalade den med händerna och visade den för honom och sa: ”Det är så här man skalar den.”
”Vilken nyhet”, svarade min far. ”Men innan jag skalar den skär jag alltid av toppen för att se om den är mogen.”
…
PS Den här historien, som jag läste första gången för snart 35 år sedan, kom att på ett lite udda sätt aktualiseras för mig, när jag i mitten av åttiotalet arbetade som sfi-lärare i Malmö. En elev från Nigeria vek sig dubbel av skratt åt mitt mesiga sätt att – under en rast – skala och äta en apelsin. När han samlat sig igen visade han "hur man gör" – i sanning en både brutal och elegant uppvisning.