Som vanligt är exemplen på karismatiska ledare kommunister eller liknandesinnade. Nå, det kan man kanske leva med, kanske kan det vara en smula smickrande. Den diskussionen lämnar vi i tysthet. Men ingen av oss nu talande kan bedöma om Stalin eller Lenin var karismatiska, vi var helt enkelt inte där, och andras vittnesbörd är tunnfloriga omdömen. Man kan drömma, men icke veta. Jämför Ernst Thälmann med Walter Ulbricht, vem var mest karismatisk, kan man gissa? Och vem var i så fall mest hotfull mot det man kallar demokratin?

Och en följdfråga jag älskar att älta: Hur hade DDR sett ut med Thälmann vid rodret?

Jag säger i min förra kommentar så här:

”Ja, privat kan man väl tillåta sig att falla för “karisma”, men när det gäller politik så tror jag att det är värt att åtminstone försöka frigöra sig från den lockelsen.”

Med det vill jag säga att det inte alls är lätt, men att vi bör vara vaksamma. Och det är naturligtvis inte alls konstigt att vi lockas av sådant som utstrålning.

Jag antar att vi egentligen inte tänker så olika om detta, Marita, och eventuella missförstånd beror väl på att jag inte målade upp hela bilden direkt utan uppehöll mig vid en sida.

Jag tycker oerhört mycket om Merkel som politiker. Nej, hon är kanske inte speciellt karismatisk, men hon är en driven politiker som i alla fall tycks vilja tyska folket väl. Jag antar att den stora respekt hon åtnjuter som ärlig, intelligent, hårt arbetande och hängiven politiker är vad som gör henne så enormt populär. Karisma har inget med saken att göra. Tomas Lundins kommentarer förefaller mig obegripliga. Har han kanske missat den enkla sanningen i det engelska uttrycket ”Actions speak louder than words”?

Det vore dock märkligt om vi inte lät oss övertygas – till viss del – av en politikers utstrålning, åtminstone inledningsvis. Vi dömer ofta folk som tråkiga, intressanta, spännande, intetsägande, etc. på deras utstrålning, det intryck vi får av dem och den grad av förtroende de inspirerar i oss. Vi är så ytliga, psykologiskt generaliserat, att vi vill liera oss med det vackra och/eller karismatiska, snarare än det fula och/eller intetsägande. När en politiker sedan väl är vald, handlar det om vad den personen åstadkommer på sin post och hur personen hanterar sin roll. Men visst – misstaget att välja politiker som är själviskt orienterade, som manipulerar sina väljare genom att charma dem och som sedan kommer att införa diktatur och låsa alla fredliga vägar till förändring kommer att upprepas lite här och var i världen, för vi är mänskliga. Vi må vara/bli förlåtna…hoppas jag…

Jag gillar hon Merkel. Fin dam det.
😀