I gårdagens SvD läste jag en artikel av Tomas Lundin om det stundande förbundsdagsvalet i Tyskland. Huvudtemat i texten är Angela Merkels optimism och goda position i opinionsmätningarna. Det är emellertid ett sidotema jag funderar över. Lundin kommer gång på gång tillbaka till det han ser som Merkels brist på karisma. Han skriver:
Väljarna tycks strunta i att varken Steinmeier eller Merkel saknar karisma.
(Ja, här gör han visst en logisk kullerbytta, men sådant kan hända och det är inte det jag är ute efter.)
Och mot slutet av texten uttrycker han sig så här:
Jämfört med en hyperaktiv Nicolas Sarkozy eller en skandalomsusad Silvio Berlusconi är Merkel naturligtvis höjden av färglöshet.
Vad vill Lundin egentligen säga med detta? Att det är konstigt att Merkel kan ha framgång när hon är okarismatisk? Att de tyska väljarna är konstiga?
Och hur är det om vi ställer oss frågan generellt: Måste politiker vara karismatiska för att inte bli ifrågasatta? Eller vad är förresten karisma? Hur avgör man om någon har denna egenskap?