Får jag backa bandet en bit? Har just blivit påmind om Glaspärlespelt, googlade och hamnade här. Min väg till spelet var via Peter Nilson, som dog alldeles förfärligt för tidigt. Hans vidareutveckling av Hesses tema i flera böcker öppnar sådana svindlande djup. Men han gör det samtidigt med en lätthet som gör det lättare att tränga in i resonemangen än vad Hesse tillåter (Nilson låter inte boken läsa mig). Detta utan att tappa skärpa. Jag återvänder med några års mellanrum till ömse Nilson, ömse Hesse. Man blir stärkt, berikad och känner sig klok och återfår sin tro på människan. Banne mig.

Mats

Såg också att någon ville läsa Kalevala. Jag tycker den klår de isländska sagorna med hästlängder! Men läs Collianders gamla översättning, den nya har förlorat en del i skönhet. Den har blivit lite för jordnära, mist lite poetisk styrka.

Ur Lars Gyllenstens Huvudskallebok:

»Parasollet var uppspänt. Det var en frisk och snutfager försommarmorgon. Jag satt där i min morgonrock och … «

för denna snututredning. Jag testar för mitt inre öra ord som ”mulfager” och ”trutfager”.

Det finns mycket mer om ”sv. o. no. dial” osv men det kan ju den som är intresserad slå upp.

Nåja, det är ju inte säkert att man skäms, men med vissa böcker är det så att man, genast efter att man har läst boken, inser att man aldrig kommer att ens titta i den igen. Och det är ju trångt i bokhyllan.

Ibland blir det helt fel. För många år sedan måste jag ha dumpat J M G Le Clezios ”Rapport om Adam”. Jag köpte den i mitten av sextiotalet och den stod många år i bokhyllan i väntan på att bli läst. Men jag tyckte nog att bokens titel var så knasig, och författaren så snutfager på omslaget, att jag vägrade läsa den. (Snacka om fördomar. Och man kan undra varför jag köpte den. Jag tror att det var förlagets baksidestext som förledde mig.)

Boken blev ju plötsligt högaktuell för något år sedan, och jag letade som en ekorre efter den, men hittade den inte. Så kan det gå.

P.S. Kanske ordet ”snutfager” kan väcka intresse hos språkvetarna på bloggen. (Ni har väl inte glömt den uppslitande fejden om nattduksbordet för några veckor sedan?) D.S.

jag har allt sett din lista. Jag tittar där ibland för att se om något har ändrat sig. ”Zenos bekännelser” tycker jag du kan ge en chans till. Här är en länk till en av mina läsningar av den, om du har lust att titta.

Michael,

då kanske du skulle börja med Effi…

Lars,

nej, det verkar vara ett omtyckt tema (jag är INTE ironisk).

Jag måste få kommentera det här med vederdöparna. Dom hade bl. a. en avvikande uppfattning angående straffsatsen för de ogudaktiga. Dom var lite mesiga, kan man säga. Enligt den rätta läran skall Kristus på domens dag ge några utvalda evigt liv, men …”de ogudaktiga människorna och djävlarna skall han fördöma till att pinas utan återvändo”.

Och sedan kommer det: ”De (läs:våra protestantiska kyrkor)fördöma vederdöparna, som anse, att de fördömda människornas och djävlarnas straff en gång skall få sitt slut.”

Luther gillade visst inte tidsbestämda straff!

Och Bodil, till dig vill jag bara säga att en av undertecknarna av detta dokument var dåvarande Markgreven av Brandenburg. Så kom inte och säg att ”bekännelsen” är ett för udda inslag på denna blogg 🙂

Bodil: Inte ens Effi har jag smält. Skulle behöva en spark dahinten. Aber ganz nett, vom Radfahren schmerzt’s noch.

Och av Bengt O. fattas ännu diverse läsdrömmar…