Jag har läst om kapitlet Lesen und Bücher i Hermann Hesses Lektüre für Minuten och valt ut detta avsnitt att begrunda tillsammans här:
Die Bücher sind nicht dazu da, unselbständige Menschen noch unselbständiger zu machen, und sie sind noch weniger dazu da, lebensunfähigen Menschen ein wohlfeiles Trug- und Ersatzleben zu liefern. Im Gegenteil, Bücher haben nur einen Wert, wenn sie zum Leben führen und dem Leben dienen und nützen, und jede Lesestunde ist vergeudet, aus der nicht eine Funke von Kraft, eine Ahnung von Verjüngung, ein Hauch von neuer Frische sich für den Leser ergibt.
Böcker finns inte till för att göra osjälvständiga människor ännu osjälvständigare och de finns ännu mindre till för att ge livsodugliga människor ett bekvämt låtsas- eller surrogatliv. Tvärtom, böcker har bara ett värde om de för till livet och om de tjänar och gagnar livet och varje lästimme är bortslösad, om den inte ger läsaren en gnista av kraft, en känsla av föryngring eller en fläkt av nytt liv.
Kanske kan man tycka att Hesse är lite väl sträng eller kategorisk här, men nog är det han säger tänkvärt. Inte är det väl lyckligt om vi läser (främst) för att vila oss från livet eller fly ifrån det? För vad är underhållning om inte just ”vila från livet” eller flykt. Jag tänker på Rilkes ”Wunderliches Wort”, det där underliga ordet ”fördriva tiden” när det svåra är att hålla den kvar.
PS Lektüre für Minuten är samling citat ur Hesses böcker och brev som Volker Michels har sammanställt.
