Robert Gervaso – några aforismer

Egentligen vet jag inte om jag riktigt tycker om Roberto Gervasos sätt att se på människan och världen, men ett och annat han säger i sina aforismer tycker jag ändå har något visst – utan att det för dens skull behöver vara nytt under solen. Gervaso är journalist och historiker och han har bland annat skrivit om Cagliostro, Casanova, och kejsar Nero.

p1050546

Varsågoda, här är ett litet urval ur samlingen, kanske hittar ni något som tilltalar er eller något att irritera er på:

Niente mi fa perdere la pazienza più di chi ne ha troppa.

Inget får mig att tappa tålamodet såsom den som har för mycket av det.

Diffidate di chi non ha nemici: non sarà mai un vero amico.

Lita inte på den som saknar fiender: han blir aldrig en sann vän.

La grande forza di tanti nostri intellettuali è la loro fragilità morale.

Våra intellektuellas stora styrka finns i deras moraliska bräcklighet.

Il vero miracolo è credere al miracolo.

Det sanna miraklet är tron på miraklet.

La caccia alle streghe è la grande specialità delle streghe.

Häxjakten är häxornas stora specialitet.

”Chi cerca trova.” Ma quasi mai quello che cerca.

”Den som söker han finner.” Men nästan aldrig det han söker.

Non basta perdere la memoria. Bisogna anche essere sicuri di non ritrovarla.

Det räcker inte att förlora minnet. Man måste också vara säker på att inte återfinna det.

Il dubbio ci tiene in vita, avvelenandocela.

Tvivlet håller oss vid liv genom att förgifta det.

Il fascismo degli antifascisti non mi fa meno paura di quello dei fascisti.

Antifascisternas fascism skrämmer mig inte mindre än fascisternas.

È così sporco che, quando si lava, nessuno più lo riconosce.

Han är så smutsig, så när han tvättar sig känner ingen igen honom.

I nostri intellettueli sono pronti a tutto. Anche a non rischiare nulla.

Våra intellektuella är beredda till allt. Också till att inte ta den minsta risk.

12 kommentarer till “Robert Gervaso – några aforismer”

  1. Om ditt urval är någorlunda rättvist, så tackar jag nog för mig och återvänder till Agaton Sax. En paradoxmånglare är herr Gervaso, syns det mig.

    På Mosebacke var dom mycket bättre: ”Man ska inte ropa hej förrän man är du och bror med Sven-Gunnar Bäck”

  2. Om det är rättvist vet jag inte riktigt, men jag tycker nog något åt ditt håll här. Det är något mekaniskt över Gervasos uttryck, fast kanske hade han kommit i lite bättre dager, om jag tagit upp lite färre textsnuttar.

  3. En mera konstruktiv syn på tvivlet:
    ”Tron kan försätta berg men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen.” (Tage Danielsson?)

  4. Och mycket roligare! Snart ser det väl ut som om jag stoppat in de här Gervasio-citaten här för visa hur tråkig och mekanisk han är. Men det var egentligen inte alls min mening.

  5. Bodil, det var absolut inte min avsikt att skoja till det och ”profanera” en seriös författares aforismer. Jag tycker att Tage Danielssons lilla aforism kan och bör tolkas allvarligt. Och det var så han menade. De flesta vetenskapliga (och andra) framsteg bygger på tvivel. Tro kan nog vara bra, men dogmatisk (bergsrubbande) tro på fel sak (”jorden är universums medelpunkt”) är i längden fördummande.

    Gervasos bild av tvivlet är en smula destruktiv, men den bilden är också sann: ”Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.” (Hamlet 3 ,1)

    Låt vara at just detta Hamlets tvivel hindrade honom från att begå självmord (döden = ”en nåd att stilla bedja om”), vilket kanske inte var så destuktivt.

    Men citatet brukar med rätta tolkas allmängiltigt på varjehanda beslutssituationer. Jag känner igen denna typ av tvivel alltför väl hos mig själv. Hur många bra saker har jag inte förbjudit mig själv att göra på grund av tvivel. Men mitt tvivel har nog förhindrat en och annan blamage också.

    Jag kommer att tänka på Aristoteles’ dygd-etik: Lagom är bäst. Modig, men inte dumdristig. Etcetera …

    P.S. Jag får gåshud av Shakespeare. Inte minst i Hagbergs översättning. D.S.

  6. Lars: Hagberg var i många stycken bättre än Shakespeare, särskilt i Lear.

    En fantasi jag länge närt vid mitt bröst är för övrigt att en dag hitta manuset till Measure for Measure översatt av Strindberg.

  7. Låter intressant, Gunnar.
    Beklagar min okunskap: Anses det existera ett sådant (ännu oupptäckt) manus? Eller handlar det om ett fiktivt manus (i din fantasi), som teoretiskt skulle kunna finnas och upptäckas. Det här blev lite virrigt, men du kanske förstår hur jag menar?

    Med ”finnas” menar jag finnas i en låda i något bortglömt arkiv, eller i en byrålåda någonstans i vår arma värld. Jag tänker inte på befintlighet i ett parallellt uniiversum eller något sådant.

  8. När vi ändå är inne på världslitteraturen och aforistiska utsagor, vad sägs om följande, som jag hittar i min citatsamling:

    ”De lärde har sysslat med Homeros i tvåtusen år och kommit fram till att dikterna antingen är skrivna av Homeros, eller också av någon annan med samma namn.”

                    (Aldous Huxley)
    
  9. Ren fantasi, Lars. Strindberg översatte väl överhuvudtaget väldigt sparsamt (om alls?). Och franska skrev han ju ”direkt”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *