ja, kanske går det ändå – även om jag får erkänna att jag nyss var beredd att släppa spekulerandet – att komma ett steg närmare hur det verkligen var med detta möte…

»Atterboms kunskapsuppfattning : dess betydelse för hans livs- och världsåskådning och dess sammanhang med den transcendentala idealismen« (1949)

»Atterboms sagospel Lycksalighetens ö : en poesiens historia och en tragedi över fantasien: i belysning av romantikens litteraturhistoria, filosofi, estetik och mytologi« (1951)

»Atterboms livs- och världsåskådning i belysning av den transcendentala idealismen.« (1951–1952, 2 vol.)

»En okänd dialog av Atterbom i 1820-talets polemik mellan Argus och Svea.« (1954)

»Sveriges litteratur. D. 6, Romantiken, 1 : Atterbom, Stagnelius m.fl.« utgiven av Holger Frykenstedt 1968

»Lycksalighetens ö : sagospel i fem äventyr : i urval« / med inl., förklaringar och arbetsuppgifter
1974[1957]. – [Ny utg., 4. tr.] Troligen avsedd för skolbruk. Även en ny utgåva 1986.

Kanske även något häri:
»Idé och gestalt i tysk romantik och klassicism« 1966

”Kritiken har haft mycket att anmärka emot Atterbom, och jag borde väl instämma däri för att ej vara sämre, dummare än den, men jag kan det ej, och det därför att jag fått, vad denna ej fått, ett omedelbart intryck, ett intryck av skaldens personlighet, och denna personlighet var varmare, innerligare, sannare än någon annans jag dittills eller sedermera lärt känna.”

Lindblad gifte sig så småningom med Atterboms kusin, Sophie Kernell, vilket dock inte bör läggas honom till last. Han beundrade nog Atterbom på fullt allvar. Skam den som tänker illa därom.

Hur och varför jag hittade citatet skall jag meddela i sinom tid. Låt mig för stunden bara berätta att jag i dag, på min namnsdag, råkade befinna mig å Stureplan i vår vackra Kongl. Hufvudstad. Jag passade då på att utnyttja ett av de få riktigt värdefulla privilegier som förunnas oss nollåttor, nämligen att ”slinka in” på KB när det faller sig. Obs, jag menar inte ”Konstnärsbaren”, utan ”Kungliga Biblioteket”. Men Konstnärsbaren är helt OK, i synnerhet om man vill ha lekamlig spis.

så anti-Atterbom-rörelsen har alltså anor – förmodligen ännu längre bak i tiden än den för Strindbergs Tal till Svenska Nationen. Det finns visst något hos Atterbom som lyckas reta gallfeber på människor och hålla dem sysselsatta med honom genom århundraden.

PS Jag minns eller har snarare nästan glömt en text av Ulf Peder Olrog som snuddar vid Lycksalighetens ö:

Vår mö skall ej i förtid dö eller något liknande lyder en av raderna.

(J-kl-ar om inte kodningen blev rätt den här gången….)

Pappa, det är väl Holger Frykenstedt som har skrivit en viss bok om ”Faust”?

Lars, du är välkommen att kommentera här, så mycket du har lust. (Förresten har jag nu skrivit till Horace Engdahl och frågat vad han tror om Atterboms och Hoffmanns eventuella möte. Kanske får jag ett svar.)

Jag skall ta en titt på ”Lycksalighetens ö”, faktiskt.
Men först ut i augustisommaren, som Bodil tidigare har rekommenderat mig. Skall försöka vara ”tyst” ett tag på denna blogg. Jag har skrivit alldeles för mycket på sistone. Jag blev alltför engagerad av detektivarbetet med Atterboms ”Minnen …”.