Under min läsning av Håkan Lindgrens långa intressanta text om utställningen Figurationer – Realism och romantik i norsk samtidskonst hittade jag en länk till några målningar av Christopher Rådlund. Jag fann bland annat den här målningen som gav mig en kraftig déjà vu-stöt:
Jag föreställer mig att målningen är en hälsning till den här av C.D. Friedrich (väl i ännu högre grad än en annan till en annan), ja, till och med staketspjälorna eller gallerstängerna hälsar ju:
På prov låter jag Joseph von Eichendorff ge texten till den undre bilden:
O weiter, stiller Friede!
So tief im Abendrot
Wie sind wir wandermüde –
Ist das etwa der Tod?
Men vilken text ska jag foga till den övre?
PS Lite under ytan funderar jag över om inte all konst föreställer något eller att det åtminstone alltid finns något den kan föreställa…

