det var inget dåligt detektivarbete du gjort! Förmodligen går det inte att komma närmare sanningen. Det går inte – om man inte hittar nytt bevismaterial – att avgöra om de två herrarna träffats eller inte.

A. Alla som tror att Atterbom träffade Hoffman bygger detta på Hoffmanns brev till Fouqué, som enda källa.

B. Alla som tror att dom INTE träffades bygger på två saker:

1. Hoffmanns tendens att vara ironisk vid fel tillfälle. Dvs man väljer att inte tro på innehållet i Hoffmanns brev.

2. Atterboms totala tystnad.

Döm själva!

I min kommentar nr 29 nämnde jag fyra böcker som jag ville titta närmare på. Vilket jag nu har gjort. De två tyska böckerna visade sig helt enkelt vara två olika översättningar till tyska av Atterboms ”Minnen”. De tillför inget nytt i sak. Men de två svenska böckerna var intressanta. Jag behandlar dom en i taget:

1. ”E. T. A. Hoffmann och ursprunget till hans konstnärsskap.” Akademisk afhandling, fil. lic. Vilhelm Ljungdorff af Kristianstads nation. Gleerupska Universitetsbokhandeln, Lund 1924.

På sid. 124 skriver Ljungdorff att Hoffmann var krasslig under våren 1919 och ”fick söka tillflykt i en tre månaders brunnskur (juli-sept.) bland de Schlesiska bergen: Warmbrunn – den tidens bethesda för all skröplighet – med avstickare till Flinsberg och Landeck äfvensom ’eine Puff-fahrt nach Prag herüber’ (?? br. Speyer 31/5 1820).”

I en fotnot skriver Ljungdorff: ”Strax före afresan till Schlesien fick Hoffmann besök af Atterbom (br. Fouqué 15/7).”

Senare i boken beskriver Ljungdorff Atterboms resa ganska utförligt, och vad gäller dess första del, utresan 1917, har han inget nytt att komma med. Men sedan kommer det: ”Därmed är Hoffmann i stort sedt försvunnen ur Atterboms intressekrets under resan. Då denne senare på återväg från Italien i maj 1819 ånyo, för sommaren, tog sitt säte i Berlins vittra värld, synes visserligen en sammankomst dem emellan hafva ägt rum som allra hastigast, med eljes förspörjes ingenting om några försök till närmande. I hvarje fall iakttar Atterbom fullständig tystnad i den saken, åtminstone i ’Minnen’. Det enda vittnesbördet man har är från Hoffmann själv, och detta vittnesbörd schmeckt was an Ironie: det förekommer i ett bref till Fouqué, dateradt den 15 juli 1819, och lyder så här: —” (Det visar sig vara just det brev som Bodil hittade !!!)

Ljungdorff funderar sedan, som även jag har gjort, på varför Atterbom aldrig skrev om detta besök, som ju måste ha varit viktigt för honom, om det verkligen ägde rum. Men kanske var träffen kort och avspisande, vilket kan förklara Atterboms tystnad om saken.

Ljungdorff tycks i varje fall hålla för troligt att mötet verkligen ägde rum.

1. ”Atterbom: en levnadsteckning”. Elisabeth Tykesson. Norstedts förlag 1954.

Tykesson skriver utförligt om Atterboms resa. Hon skriver om att Atterbom inte lyckades träffa Hoffmann, och hon skildrar då det som hände sommaren 1917. Ett kort citat: ”Eremiten från Uppsala, som egentligen aldrig hade varit någon eremit, är det nu mindre än någonsin. Han jagar ryktbarheter och noterar troget, när han har sett den berömde teologen Marheinecke på gatan eller suttit bredvid den likaledes berömde läkaren Hufeland i kyrkan. Han söker upp celebriteterna med stor energi. Den otillgänglige Hoffmann lyckas han inte träffa, fast han gör visit hos honom flera gånger — sista gången i den store Oehlenschlägers sällskap. Men han får se ’det lilla magra anletet’, då Hoffmann lutar sig ut genom fönstret den dramatiska natt, då nya Skådespelshuset i Berlin brinner. ”
Beträffande Atterboms Berlin-vistelse på återresan 1919 finns inget beskrivet i Tykessons bok. Den ger oss alltså ingen ny information om sannolikheten för att Atterbom och Hoffmann träffades i juli 1819.

P.S. Jag har kopierat några intressanta sidor ur böckerna. Jag kommer inom kort att skanna sidorna till pdf-filer. Jag delar gärna med mig, om lämplig kommunikationskanal kan upprättas. Enklast är nog att jag skickar en CD till din postadress, som jag hittar på eniro.se. Om du inte misstycker. Du kan sedan mejla filerna till hugade läsare. (Agneta? H. E. ?) D.S.

Men ändå, skulle ”Atterbomforskningen” ha missat att dom träffades. Jag kanske har en övertro på forskningen? Eller också finns det ingen ”Atterbomforskning”, värd namnet.

Att Horace Engdahl skriver ”Den vedertagna uppfattningen i Atterbomforskningen är att Atterbom aldrig fick träffa Hoffmann” är ett mycket tungt argument. Det räcker egentligen för att vederlägga min misstanke om att dom träffades 1919.
Skulle forskningen ha fel på denna punkt? Nej, knappast.

Däremot tycker jag att Engdahl slirar med logiken, när han skriver ”Skulle han ljuga om denna sak om han verkligen hade blivit mottagen av Hoffmann?” Det som Atterbom skriver är att han inte träffade Hoffmann 1917, och det är ju inte lögn. Beträffande eventuella händelser i juli 1919, så skriver Atterbom INGENTING, i varje fall inte om Hoffmann, och då kan han ju definitionsmässigt inte ljuga. Det förefaller mer berättigat att fråga sig varför Hoffmann skulle ljuga. Han är ju ganska konkret i sin skildring av besöket, vilket du också påpekar. Det enda som gör mig fundersam är det som du skriver i början, att det finns fiktiva brev också.
Och Hoffmann var väl professionell mytoman?

Jag ifrågasätter inte Engdahls slutsats, bara hans ”bevisföring”. Men jag vill ändå följa upp mina ”spår”, mest för skojs skull. Det som står i mina återstående källor är troligen fel, i den mån som de påstår att träffen ägde rum. Myter och missförstånd är ju alltför vanliga i historieskrivningen, även när det gäller ”litteratörer och snillen”.

”Till grund för denna utgåva ligger första delen av P.D.A. Atterboms »Samlade skrifter i obunden stil«: »Minnen från Tyskland och Italien«, bd 1–2, som utkom i Örebro 1859 på N.M.. Lindhs förlag. Redaktören redogör i sitt företal ingående för det komplicerade arbetet med utgivningen. Hans uppgift var att bringa reda i ett disparat material, som förutom av tidigare publicerade uppsatser bestod av brev, dagboksnotiser, dikter och av Atterbom själv bearbetade men icke utgivna reseanteckningar.

Ett urval ur Örebroutgåvans text har tidigare givits ut av Fredrik Böök i Atterboms »Valda skrifter«, bd 6: »Reseminnen och brev«, Stockholm 1929. I sin inledning uppger Böök, att reseminnena sammanställts av Nils Magnus Lindh. Denne avled emellertid 1835. Enligt H. Hofbergs »Svenskt biografiskt handlexikon« stod Elis Vilhelm Lindblad (1828–78), som var verksam på Lindhs förlag 1856–74, för redigeringsarbetet.”

P.D.A. Atterbom, som dog 1855, har ju inte medverkat vid slutredigeringarna av någon av utgåvorna. Alla är utgivna postumt.

Jag tror fortfarande att Atterbom träffade E.T.A. Hoffmann, i juli 1819, då han åter besökte Berlin i samband med sin tillbakaresa.

Att det inte nämns i »Minnen« hänger väl snarare samman med att boken inte omfattar hela reseperioden, än att Atterbom skulle ljuga. Varför skulle Hoffmann nämna att de träffats om så inte vore fallet.

naturligtvis återstår ändå tvivel. Hoffmanns ord ”sage ich Ihnen noch, daß der Doctor Atterbom bey mir war und mich ungemein witzig gefunden hat” borde ju betyda något mer än ren spekulation, ja, nog verkar det lite märkligt att han skulle skriva så utan att ha träffat Atterbom. Å andra sidan tyder ”den andra sidan” på att ett möte inte ska ha ägt rum. En perfekt motsägelse är kanske vad vi har framför oss. Jag ser med spänning fram mot vad du eventuellt lyckas fiska upp av svar på denna kanske obesvarbara frågan.

Snart känns hela den här resan så bekant att det nästan är svårt att tro att man själv inte varit med.

Mitt detektivarbete på KB fortsätter i morgon. Jag skall kolla ett par böcker (beställda från magasinet)som eventuellt kan ge något. I dag bläddrade jag igenom merparten av det som Atterbom har skrivit själv, och jag vågar påstå att inget från hans egen penna kommer att kasta nytt ljus over vårt lilla problem.

Det som jag vill titta på i morgon är dels Elisabeth Tykessons ”Atterbom:En levnadsteckning.”, dels två tyska böcker, ”Ein Schwede reist nach Deutschland und Italien” och ”Reisebilder aus dem romantischen Deutschland”, och slutligen ”E. T. A. Hoffmann och ursprunget till hans konstnärsskap” av Vilhelm Ljungdorff. Jag är särskilt spänd på Ljungdorffs bok, eftersom den vid avancerad sökning visar upp två stycken textsträngar (sid 124 och 345) som båda handlar om ett eventuellt besök.

Ja, nu vet du vad jag gjorde på KB.
Jag återkommer med slutrapport.
Skam den som ger sig.

Hej,

Den vedertagna uppfattningen i Atterbomforskningen är att Atterbom aldrig fick träffa Hoffmann. Det är ju så han själv framställer saken i ”Minnen af en resa genom Tyskland och Italien”. Skulle han ljuga om denna sak om han verkligen hade blivit mottagen av Hoffmann? Det verkar osannolikt. Hoffmann var känd för att i möjligaste mån avstyra visiter. Säkert har Atterbom varit och knackat på hos Hoffmann vid Gendarmenmarkt och framlämnat sitt visitkort, men förmodligen blivit bortskickad med en försäkran om att justitierådet inte var hemma. Det är kanske bara detta Hoffmann syftar på i brevet.

Med vänlig hälsning

Horace Engdahl