nej, det är nog knappast någon som tror det, alltså att du skulle vilja härma någon ”naziestetik”, kanske inte ens E Ström vid det här laget. Ingen ur någon form av offentlighet (så vitt jag har sett) kom henne ju till hjälp, när hennes besynnerliga ord mött starka motreaktioner från en mängd håll. Kanske var det bra att hennes attack var så grov, ja, grotesk, för genom att detta groteska blev synligt, tror jag att en och annan, kanske ganska många, som lite vagt funderat i samma riktning fick sig en tankeställare.

Det har givetvis aldrig legat inom mina önskemål att härma ”naziestetik” (vad det nu innebär?). Men om vissa av mina motiv associerar till nittonhundratalets mörkaste passager, så…

Enligt Eva Ström så borde John Williams musik till filmen ”Schindlers list” uppfattas som ”naziestetik”. Undrar om Sydsvenskans juli-vikarierande kulturredaktör är nöjd med sin insats?

Från det ena till det andra:
Om Albert Speer var en god klassicistisk arkitekt, så innebär inte det att klassicismen är ”politiskt besmittad”.
Att någon i avsmak vänder sig bort från ting och utseenden som påminner om fruktansvärda händelser och skeenden är inte svårt att förstå. Men smäckra kolonner och välmurade väggar tillhör lika mycket socialdemokrater och feminister som någon annan.

I Israel borde man kunna avnjuta Wagners musik utan dåligt samvete. Även om det inte är avsevärt svårt att förstå den israelit som avstår.
I Stockholm kan man beundra Gunnar Asplunds biblioteksbyggnad – det kunde man lika gärna gjort om den så var uppförd igår.

Högaktningsfullt – Christopher

jag har nog inget råd att ge, inget klokt i alla fall. Kanske kan du gå ut i augustisommaren?

PS Du vet inte något om ifall Atterbom och E.T.A. Hoffmann träffades?

Men det som nu får mig att ta till orda är att han också nämnde att Stalin älskade en av mina absoluta musikfavoriter, nämligen Mozarts 23:e pianokonsert. Och jag har tidigare läst, i Montefiores Stalin-biografi, att diktatorn ifråga var mycket förtjust i barn och hundar.

Vad skall jag ta mig till?