Genom åren har jag vid olika tillfällen besökt de kända tjeckiska baden Karlovy Vary (Karlsbad), Mariánské Lázně (Marienbad) och nu Františkovy Lázně (Franzensbad) – igen. Dessutom spankulerade jag för ett par år sedan utmed floden Brembo på en besläktad plats, nämligen San Pellegrino och det är säkert inte hela min ”badhistoria”.
Vad är det som lockar med sådana här platser? Den märkliga stillheten, den skenbart obehindrade blicken bakåt åtminstone ett eller ett par århundraden, de vackra byggnaderna, de milda färgerna, parklandskapet – och det där konstiga vattnet som smakar så illa och som man, om man vill, kan tro på kraften hos.
Den hälsobringande kraften hos källorna i Františkovy Lázně har enligt vad jag läst varit kända ända sedan 1300-talet. Själva kurorten grundades 1793 och fick sitt namn efter den tysk-romerske kejsaren Franz II (fram till 1807 hette orten Kaiser Franzensdorf). Som de andra berömda böhmiska baden besöktes också Franzensbad av stora män och kvinnor. Att till exempel Goethe och Beethoven varit där hittade jag synliga bevis på.
blick uppåt staden från Franzensquelle
Vart ska vi? Till Saltkällan? Till Kejsarbadet?
Franzensquelle
Beethoven var här i augusti 1812
Goethe har fått ge namn åt denna byggnad
Josef II – Vem var han och var han enarmad eller är det bara statyn som är det?
namnlös källa
…
Kurortstexter under pausträdet: