På vägen ner till Vassbotten och Norskens Brygga möter Londi och jag ofta de här fem fårblickarna. De vet vilka vi är, så de är inte rädda, men samtidigt vet de inte tillräckligt – tycker de (tror jag) – så de följer oss ofta så långt de kan längs staketet.
Men ibland, när de ligger och vilar och bildar ett slutet sällskap, nöjer de sig med avståndsblickar…
…
PS I Salongen har vi nyss publicerat en ny översättarintervju.