Kommentarer på: Hyperions Schicksalslied

Av: Gryningen är pärlemor – dikter av Kurt Almqvist « Café Exposé

Gryningen är pärlemor – dikter av Kurt Almqvist « Café Exposé — Sun, 24 Oct 2010 21:04:35 +0000

[…] sidan av sina egna dikter i detta mottos anda, tolkar Almqvist här även Friedrich Hölderlins ”Hyperions Schicksalslied”. I den direkt efterföljande egna dikten ”Upp mot källorna” finner vi, med stråk av […]

Av: Agneta

Agneta — Mon, 08 Jun 2009 12:06:56 +0000

På tal om plurala verbformer så var de avskaffade i löpande text då jag började min skolgång. I de böcker som skolan tillhandahöll fanns de dock kvar, så vi uppmanades att försöka tänka bort dem och i stället läsa vad som borde ha stått. I visor, dikter och psalmer skulle de dock finnas kvar och än i dag sjunger vi väl: »Vi äro musikanter ... "

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 08 Jun 2009 05:24:07 +0000

Gunnar,
jovisst känner jag till det där dunkandet inne i bollen. Nästa gång är det jag som "äro".

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 08 Jun 2009 05:21:42 +0000

Tack Agneta,
ursäkta det här tekniska. Jag ska försöka sätta in den med radbrytningar. (När jag gör det i en text här använder jag markdown och det innebär att jag lägger in två mellanslag vid varje radslut. När jag försökte ändra i din gick det inte, kanske för att du börjat med riktig html-kod och sedan "hände något". PS Jag är inte den rätta att förklara sådant här.)

Schicksalslied

Text av Friedrich Hölderlin ur Hyperion
Svensk översättning av Stig Jacobsson

Ni vandrar däruppe i ljus
På mjuka marker, saliga andar!
Skimrande gudabrisar
Rör er lätt,
Liksom musans fingrar
Heliga strängar.

Utan öden, som det sovande
Spädbarnet, andas de himmelska;
Kyskt vårdad
i en blygsam knopp,
Blommar evigt
Anden i dem,
Och de saliga ögonen
Blickar in i stilla,
Evig klarhet.

Men åt oss är givet
Att ingenstans finns ro,
Så förtvinar, så falla,
Lidande människor
Blint från den ena
Timman till den andra.
Som vatten från klippa
Till klippa kastat.
Genom år av ovisshet.

Av: Agneta

Agneta — Sun, 07 Jun 2009 22:38:06 +0000

Jag fann en översättning av Stig Jacobsson i ett programblad för Malmö Symfoniorkester.

Ni vandrar däruppe i ljus
På mjuka marker, saliga andar!
Skimrande gudabrisar
Rör er lätt,
Liksom musans fingrar
Heliga strängar.

Utan öden, som det sovande
Spädbarnet, andas de himmelska;
Kyskt vårdad
i en blygsam knopp,
Blommar evigt
Anden i dem,
Och de saliga ögonen
Blickar in i stilla,
Evig klarhet.

Av: Gunnar

Gunnar — Sun, 07 Jun 2009 20:39:59 +0000

Bodil. Jag rodnar i förvirring om är och äro. Det var sent. Det var fel. Det var bassisten i mig som reagerade: dunk-dunk-dunk-dunk-DUNK-dunk. You know the feeling.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 07 Jun 2009 18:03:16 +0000

Jag tror som du Lennart, att ordet "genier" i en nutida översättning kan föra till missförstånd. Översättningen "sälla himlaväsen" av "selige Genien" är naturligtvis bara en av flera möjliga vägar. Man kunde förstås också bilda något med "saliga...

Av: Lennart

Lennart — Sun, 07 Jun 2009 15:45:09 +0000

En sak som jag funderar på är Blombergs "genier" i första strofens andra rad. Är det bara en nutida läsare som lätt kan tro att det handlar om extremt intelligenta varelser? Och inte om genius, något slags skyddsandar, i pluralis? Bodils "sälla himlaväsen" måste vara bättre då. Efter en ny runda i hyllorna hittar jag band 17 av antologin Litteraturens klassiker (1969). Där finns dikten återgiven i original, med förskjutna rader, och en anonym prosaöversättning. Där har andra raden "saliga génier".

Märklig arkaisering, att ändra i Blombergs tolkning till "I vandren". Det strider mot resten av tolkningen, tycker jag.

Av: Agneta

Agneta — Sun, 07 Jun 2009 15:03:42 +0000

Jag har samma Blombergtolkning i ett exemplar av Dikt och tanke II, som någon av söner lämnat kvar i våra hyllor. Sättningen har radfall Det enda som skiljer från Lennarts version är inledningsraden som lyder:

I vandren där uppe i ljus

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 07 Jun 2009 13:53:31 +0000

Tack Lennart,
jag försöker "ordna till strofformen", så det blir lättare att jämföra och fundera över original och tolkningar:

Ni vandrar däruppe i ljus
på mjuka marker, saliga genier.
Gudars glänsande luft
smeker er lätt
som en spelerskas finger
heliga strängar.

Ödesfritt som det sovande
barnet andas de himmelska.
Kyskt i skydd
av den blygsamma knoppen
blommar evigt
själen hos dem,
och med saliga ögon
blicka de stilla
i evig klarhet.

Men oss blev det givet,
att ingenstädes få ro.
De svinna, de falla
de lidande mänskor
från timma till timma
nedåt i blindhet,
likt vattnet som slungas
från klippa till klippa
år efter år mot okända djup.