Under läsningen av Enckells Hölderlinbok har jag kommit att tänka mer och mer på Hölderlin och hans diktning. Igår skrev jag några rader om kapitlet som handlar om brevromanen ”Hyperion oder der Eremit in Griechenland” och idag vill jag med er läsa den stora dikten ”Hyperions Schicksalslied”. Jag har också gjort ett försök att översätta den till svenska…
Hyperions Schicksalslied
Ihr wandelt droben im Licht
Auf weichem Boden, selige Genien!
Glänzende Götterlüfte
Rühren euch leicht,
Wie die Finger der Künstlerin
Heilige Saiten.
Schicksallos, wie der schlafende
Säugling, atmen die Himmlischen;
Keusch bewahrt
In bescheidener Knospe,
Blühet ewig
Ihnen der Geist,
Und die seligen Augen
Blicken in stiller
Ewiger Klarheit.
Doch uns ist gegeben,
Auf keiner Stätte zu ruhn,
Es schwinden, es fallen
Die leidenden Menschen
Blindlings von einer
Stunde zur andern,
Wie Wasser von Klippe
Zu Klippe geworfen,
Jahr lang ins Ungewisse hinab.…
…
…
Hyperions ödessång
Ni vandrar däruppe i ljuset
På mjuka stigar, sälla himlaväsen!
Glänsande gudafläktar
Vidrör er lätt,
Som harpistens fingrar
Heliga strängar.
Utan öde, som det sovande
Lindebarnet, andas de himmelska;
Kyskt bevarad
I ödmjuk knopp,
Blommar evigt
Säll deras själ,
Och de saliga ögonen
Blickar i stilla
Evig klarhet.
Men oss är givet,
Att ingenstans få ro,
De störtar, de faller
De lidande mänskor
Blint från stund
Till stund
Som vatten från klippa
Till klippa kastade
Genom åren ner i ovissheten.…
…
Här finns två av mina tidigare Hölderlintexter: