Kommentarer på: Färgen blå

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 04 Jun 2009 11:30:58 +0000

Fast går inte rörelsen åt båda håll? Vissa företeelser som blivit mindre frekventa eller intressanta kanske därmed blir mindre angelägna att precisera. (Tyvärr hittar jag inga exempel nu.)

Av: Eva Ström

Eva Ström — Tue, 02 Jun 2009 13:22:44 +0000

Det finns en blomma som på svenska heter brunört som har i våra nutida ögon hetat violetta blommor. Jag antar att det beror på att man förr inte skilde på färgerna brunt och violett.
Intressant är också – en utvikning- att man i det i den hebreiska Bibeln hade ett verb som inte skilde på ”skratta” och ” le”. Alltså log Sara då Gud sade åt henne att hon skulle bli havande och föda ett barn, medan hon på tyska om jag förstått saken rätt,” lachte”. Jag tror det var så i svenska också att man inte började skilja på skratta och le förrän någon gång på 1600-talet.
Hur som helst – det innebär att de kategoriseringar vi har nu inte behöver ha gällt tidigare.
Man föreställer sig att vi går mot en allt större uppdelning, inte bara av färger, utan också av annat som kan språkligt beskrivas.

Av: Agneta

Agneta — Sat, 30 May 2009 17:53:09 +0000

Jo, det tror jag också. Funderade på hur man tänker om man befinner sig en miljö med företeelser eller ting man inte har något namn på. Man kan visserligen urskilja, men jag tror att man i varje fall tänker annorlunda än dem som har namn eller beteckningar på det hela.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 30 May 2009 13:23:46 +0000

Agneta,

intressant, både det där med blåelse och texten från "Språkfakta". Ändå undrar jag om inte det där med de olika många färgorden (eller andra liknande skillnader mellan språks ordförråd) påverkar människans seende (eller andra sinnesupplevelser) och tänkande, fast möjligen på andra sätt än det som har med själva urskiljandet och registrerandet att göra.

Av: Agneta

Agneta — Sat, 30 May 2009 12:23:29 +0000

På tal om färg ett citat från från Språkfakta – Språk och tänkande

»På svenska finns det en massa namn på färger (som t.ex. blå, röd, vit, ljusgrått, lila och cyanblå), men i vissa språk i världen (till exempel i tiv-språket på Nya Guinea) finns bara ord för ljus respektive mörk. Om man tänker sig att språket och tanken är beroende av varandra skulle det innebära att du som svensktalande skulle se skillnad och kunna tänka på många fler olika färger (eftersom du har så många färgnamn i ditt språk) än den personen som talar tiv-språket som bara har två färgnamn (ljus och mörk). Man har faktiskt undersökt om detta stämmer, och det visade sig att de som talade ett språk med färre färgnamn inte alls var sämre på att urskilja olika färger än den som talade ett språk som innehöll många färgtermer.«

Av: Agneta

Agneta — Sat, 30 May 2009 12:12:27 +0000

Sambandet blått och vitt får mig bland annat att tänka på färgämnet blåelse som lades i vittvätten så att den skulle se vitare ut. Och på ögonvitor som kan blänka blå.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 30 May 2009 08:32:44 +0000

Tack Ade, tack Laura,
för era utvidgningar av den här "färganalysen"! Spännande och lärorikt för mig.

Bengt,
jag använde just den här blåbilden för din skull.

Av: Laura

Laura — Sat, 30 May 2009 07:23:27 +0000

Jag hann aldrig berätta om den där teorin om hur olika språk stegvis delar in färgspektrat, och eftersom du gjorde ett helt blogginlägg av det så måste jag ju göra det här…
Det finns alltså forskning som ”tyder på” att det finns en universell hierarki för i vilken ordning som ett språk tar in ord för färger, den ser ut så här:

1. svart och vit

2. röd

3. grön eller gul

4. grön eller gul beroende på vad det blev i punkt 3

5. blå

6. brun

7. ”resten”

Kanske är det därför som ordet för blå kan ha rötter åt så motsatta håll, att det så att säga kommer sent i utvecklingen?

Av: Ade

Ade — Fri, 29 May 2009 22:01:40 +0000

Jag har just läst att ”albastru” (Lat.albaster – albus) kanske kommer från att man refererade till himlen som var mer vit molnig; och senare refererade man bara på himlen på ett generellt sätt, utan att vara inriktad på en specifik färg. Men det är ett direkt förband (på rumänska) mellan himmel och ”albastru”. Jag har inte vetat om det här sambandet.
Tack så hjärtligt för din blogg post!!

Av: Bengt O.

Bengt O. — Fri, 29 May 2009 11:10:51 +0000

Oj - Loch Nessmonstret! :-)

(Ursäkta)