Jag har plockat ut två citat ur din länk. I det första står det lite om den eventuella möjligheten till ett sådant samband:

In einer Beurteilung heißt es jedoch, Kurras besitze ”Mut und Kühnheit, um schwierige Aufgaben zu lösen”. Allerdings wurde seine ”besondere Neigung zum Schießsport” als ”charakterliche Schwäche” betrachtet.

Han ansågs å ena sidan vara djärv och modig nog för att lösa svåra uppgifter medan han å andra sidan ansågs alltför skjutglad.

I det andra utdraget finns först lite om Ohnesorg-nedskjutningens betydelse för den därpå följande utvecklingen i Västtyskland. Sedan följer Kurras’ förnekande av Stasi-samröre, men artikeln är från den 23.5 och efter det har Kurras medgivit sitt medlemsskap i SED och sitt samarbete med Stasi (se Spiegel-artikeln ovan):

Der Tod Benno Ohnesorgs gilt gemeinhin als Initialzündung für die Radikalisierung der Studentenbewegung in den darauffolgenden Monaten. Wenig umstritten ist auch, dass der Tod Benno Ohnesorgs zur Entstehung des Terrorismus in der Bundesrepublik beigetragen hat. Vom Tagesspiegel mit den neuen Vorwürfen konfrontiert, streitet Kurras ab, jemals mit dem MfS kooperiert zu haben. Demnach müssten jedoch sein SED-Ausweis, seine handschriftliche Verpflichtungserklärung aus dem Jahre 1955 und eine mehrbändige Kurras-Akte, die in der Birthler-Behörde lagert, gefälscht worden sein. Warum das MfS eine Zusammenarbeit ausgerechnet mit Kurras erfinden sollte, erscheint schwer nachvollziehbar.

http://www.zeit.de/online/2009/22/ohnesorg-kurras-stasi-spitzel

Men nu när man äntligen hittat rätt Rosa Luxemburg (det rapporterar SR om) får väl historie(om)skrivarna i Tyskland ingen sommarledighet;)

Det är egentligen också oväsentligt hur vi betraktar DDR ur ett historiskt perspektiv, men att den dåvarande statsbärande eliten, det ledande politiska skiktet, kämpat och lidit i kampen mot det fascistiska vansinnet, är knappast överraskande. Till skillnad från lejondelen av det tyska folket, hade de rätt att se sig kallade att skilja rätt från fel, genom sin historiska roll. Och de flesta tyskar var omyndiga 1945. Att det sedan blev en sådan klyfta mellan stat och folk följer ju andra och mer intressanta banor, men inte heller de är svart-vita. Inte på något vis var de heller det tyska folket till godo. Vidare tror jag du underskattar de s.k. auktoritära strukturerna på ömse sidor gränsen. För min del minns jag min fars kamp med olika delar av det tyska samhälle han högt skattade. Naturligtvis var DDR en stat av från början sovjet-stalinistisk modell, inte tu tal om det, men i fallet Ohnesorg/RAF talar vi snarare om hur det såg ut väster om Elbe.
Sedan vill jag på inget sätt förringa dina arferanheter från det DDR du levde i. Jag talar mestadels ur en mer historisk och kanske väl abstrakt synvinkel, som mer grundas i historisk-politiska perspektiv än i den vardag du mötte.
Jag tror dock att Spiegel och andra tyska och utländska media fortfarande ser stasi-ekorrens hjul som ett lösnummergenererande hjälpmedel.
Vad vi än tror och tänker om det här historiska förloppet, behöver det analyseras och tolkas, men jag skulle fortfarande vilja att någon som vet mer än mig vågar spekulera i vad det här verkligen kunde betytt. Att Stasi/SED är en flugsvamp i den tyska svampkorgen räcker ju inte riktigt just nu.
Och hälsningar till alla läsande och till dig Bodil, från ett Vilnius i sommarskrud.

Vad gäller Kurras och Stasi, så är det sant att inget (ännu) bevisar att han skjutit på order från Stasi, men som du säger, historien kring dödsskjutningen av Ohnesorg har oberoende av detta kommit i ett nytt ljus.

Du nämnde Niklavs Lapukins ledare i Upsala Nya häromdagen. Han avled tydligen (hastigt?) i går. http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=25-TYPE=blogg-bi=36,00.html?bin=9102

Englund har Historien skrivs om som rubrik för sitt inlägg. Rubriker är viktiga.

Han avslutar sitt inlägg så här:

På 90-talet kom det fram att det kommunistiska DDR i största hemlighet hjälpt de tyska vänsterterroristerna. Men att den person som låg bakom det dåd som startade den våg av vänstervåld som skakade Tyskland under ett decennium, själv var kommunist och hemlig agent för Stasi det är… nästan obegripligt chockerande.

Plötsligt förvandlas en hel epok till ett enda dåligt cirkelbevis.

Jag tycker allt att han går rätt ”långt på det här spåret”.

ArchAsa avslutar sin kommentar så här:

För att förstå bakgrunden till att dessa människor i Tyskland valde den väg de sedan gick måste man förstå mycket mer om den kollektiva glömskan av nazismen, de fortsatt auktoritära strukturerna, kalla krigets polemik och tidsandan av revolutionär förändring. Att polisen ifråga var dubbelagent belyser det absurda, men jag tror nog RAF hade tillkommit även utan det skottet.

Till detta vill jag inledningsvis säga att DDR gick längre än någonsin BRD i sin ”kollektiva glömska” av nazismen. Där lade man hela skulden på den västra demokratiska delen av landet (samtidigt som man kallade sig själv för just demokratisk). De ”auktoritära strukturerna” var långt mer markerade i DDR än i BRD; DDR-medborgarna var helt enkelt omyndiga (jag har själv levt där länge nog för att kunna redogöra för mängder av förlopp och enskildheter kring detta). Dessutom vill jag med Freya Klier säga att det kalla kriget också och inte minst var ett kallt krig mellan DDR:s makthavare och landets befolkning.

Naturligtvis går det inte att säga ”hur det hade varit om det inte hade varit som det varit”, men jag tycker att det finns en del som pekar mot att protest- och studentrörelsen hade gått en mindre våldsam väg om det tidigt blivit känt att Kurras var SED-medlem och Stasi-IM. Sådana här känslomässiga symbolsituationer – som ihjälskjutningen av Ohnesorg kom att bli – kan ha mycket stor betydelse för hur människor eller människomassor reagerar.

Jag har själv många minnen av hur dödsskjutningen på Ohnesorg användes som ett argument, för att inte säga ARGUMENTET för det riktiga eller försvarbara i terrorismens framväxt. Gång på gång har jag hört detta, både i DDR och i vänsterkretsar i Västberlin.

Att Spiegel har Kurras-affären som sitt huvudtema i det här numret, beror med största sannolikhet inte på att Spiegel-redaktionen tycker att det är särskilt intressant med stormar i vattenglas.

Jag tänker mig att det just nu skrivs flera böcker om upptäckterna kring Kurras’ bakgrund och om denna affärs betydelse för de politiska förloppen från den 2 juni 1967 och några decennier framåt. Jag har för avsikt att läsa åtminstone någon av dem.