Paul Celan: Die hellen Steine
24/5 -2009
Jag läser en dikt av Paul Celan igen, ”Die hellen Steine” ur diktsamlingen ”Die Niemandsrose”. Och jag har gjort ett försök att översätta den (ja, jag ser bristerna i det som blev).
DIE HELLEN
STEINE gehn durch die Luft, die hell-
weißen, die Licht-
bringer.
Sie wollen
nicht niedergehen, nicht stürzen,
nicht treffen. Sie gehen
auf,
wie die geringen
Heckenrosen, so tun sie sich auf,
sie schweben
dir zu, du meine Leise,
du meine Wahre –:
ich seh dich, du pflückst sie mit meinen
neuen, meinen
Jedermannshänden, du tust sie
ins Abermals-Helle, das niemand
zu weinen braucht noch zu nennen.
…
…
DE LJUSA
STENARNA går genom luften, de klar-
vita, ljus-
bärarna.
De vill inte sjunka ned, inte störta,
inte träffa. De går
upp,
som de enkla
törnrosorna, så öppnar de sig,
de svävar
mot dig, du min Tysta,
du min Sanna –:
jag ser dig, du plockar dem med mina
nya, mina
var-mans-händer, du för dem
till det återigen-ljusa, så att ingen
behöver gråta och ingen nämna.
ljus över spindelväv med aspsnö
Och i detta ljus- och Celan-sammanhang vill jag passa på att visa på ett evenemang i Julia Romanowskas salong ikväll. Några rader ur programmet:
Söndagen den 24 maj, klockan 19.00 konsert – schibbolet ”Ljuset och skuggan” med tonsättaren Rachel Galinne.
Textinterfolieringar av Paul Celan, Edmond Jabès, Bruno Schulz
Musik:
En sonat av ljus för violin och piano (2009)
Alldeles nyskrivet verk som Rachel Galinne komponerat särskilt för detta tillfälle och tillägnat Semmy Stahlhammer
Här kan ni läsa mera.