Ukrainsk litteratur – Vad väljer svenska förläggare att ge ut och varför?

På senare tid har jag funderat lite över drivkrafterna bakom valen av den utländska skönlitteratur som översätts till svenska. Som bekant har den stora majoriteten av den svenska översättningslitteraturen engelskan som utgångsspråk. Denna snedfördelning tänker jag emellertid inte diskutera eller uppehålla mig vid nu, men gärna en annan gång.

Så vitt jag kan se och avgöra är urvalet av litteratur som översätts från större och i Sverige mer kända språk ur kvalitetssynpunkt ofta rimligt, i alla fall om vi talar om nyutkommen litteratur. Visst översätts det för lite från andra språk än engelskan, men det är ofta bra saker som översätts. När det gäller språk som mycket få i Sverige behärskar och som ”betjänas” av få kvalificerade översättare, ser det åtminstone till en del annorlunda ut. Låt mig genom en liten jämförelse mellan ”behandlingen” av två författare ta den nutida ukrainska litteraturen som exempel på en styvmoderlig eller kanske snarare lättsinnig behandling i den svenska litteraturvärlden:

Andrej Kurkov är en flink ”bredfåreberättare”, stundom en god underhållare, men han saknar egentligen det som utmärker en stor författare. Han har ingen egen röst eller något särskilt tankeväckande att berätta och hans berättarstil tillför inget nytt och inte heller omformar han traditionellt berättande på ett intressant eller överraskande sätt. Hans texter oroar inte och de lämnar knappast några spår. Tre av hans romaner har översatts till svenska och den senaste recenseras just nu ”ivrigt” i ett flertal tidningar i Sverige – för övrigt inte särskilt positivt.

Jurij Andruchovytj är en stor ukrainsk författare, vars texter enligt min mening har just de egenskaper som jag anser att Kurkovs saknar. Andruchovytj har bland annat mottagit det prestigefyllda priset för ”ömsesidig europeisk förståelse” (”europäische Verständigung”), som varje år delas ut av bokmässan i Leipzig. Hans böcker har översatts – främst romaner och essäer – till en rad språk, men i Sverige har intresset för hans författarskap varit mycket ljumt. Hans framträdande vid bokmässan i Göteborg 2005 förde inte till något översättande av hans böcker till svenska. Som ett litet, mycket litet, smakprov på Andruchovytjs stil visar jag här min översättning (från tyskan) av några rader ur essän ”Carpathologia Cosmophilica”:

Karpaterna – det är en stor klammer som håller samman delar av tillvaron som hotar att falla isär i kaos. Karpaterna – det är en stor seismisk ansträngning, en zon där det råder speciella krafter och spänningar. Karpaterna skiljer territorier, men förbinder på det kosmiska planet.

Här finns, så att ni får se lite mer av Andruchovytj, länkar till två texter jag tidigare skrivit om honom:
Das Stadt-Schiff
Erz-Herz-Perz

Men tillbaka till frågan: Varför väljer en svensk förläggare att gång på gång ge ut en relativt lättviktig underhållningsförfattare medan man – tillsammans med andra förläggare – hoppar över en författare av rang? En orsak kan möjligen vara att Kurkov skriver på ryska (det finns fler som översätter från ryska än från ukrainska till svenska) medan Andruchovytj skriver på ukrainska. Är Kurkovs böcker lättsåldare i Sverige än Andruchovytjs skulle vara? Kanske det, fast hur vet man det innan man har prövat? Och räcker det här med ”lättsålt” som argument? Finns det inget litteraturstöd för översättningslitteratur av hög kvalitet?

Kanske skulle man börja med att leta fram en god översättare från ukrainska till svenska? Jag är ganska säker på att en sådan finns.

14 tankar om “Ukrainsk litteratur – Vad väljer svenska förläggare att ge ut och varför?

  1. Fantastiskt citat! Undrar om jag kan hitta Andruchovytjs essä på något språk jag kan läsa? (inte ukrainska, ryska eller tyska i alla fall)

  2. Hej Laura,
    jag var inte riktigt färdig med texten när din kommentar kom. Jag har nu stoppat in två länkar till texter jag tidigare skrivit om Andruchovytj här – där finns också några spännande citat.

    Jag skulle kunna tänka mig att han finns på franska.

  3. Jo, jag kommer ihåg att du tidigare skrivit om honom, inte bara här utan också på Salongen (tror jag).

    Jag har letat men inte hittat något av honom varken på franska, spanska, engelska eller rumänska – ingen hel bok i alla fall så att man får någon träff i bokdatabaser.

    Dock finns ”Carpathologia Cosmophilica” på ungerska, men det förstår jag ännu sämre än tyska, tyvärr… Jag hoppas alltså också på en översättning!

  4. Tack, Lev! Det var den annorlunda franska stavningen som satte käppar i hjulet för min sökning – anade att det kunde vara så eftersom transkriberingen av kyrilliska namn är olika på olika språk. Inte alltid lätt att gissa sig till…

  5. Varsogod, Laura! ”Andrukhovych” stavar man ocksa pa engelska… Och ”Andruchowytsch” ar hans ”tyska” namn… :-)

  6. Vad bra att ni hittade fram till de franska översättningarna, fast jag vet ju inte om just den här essän ”Carpathologia Cosmophilica” finns på franska. På svenska finns ”Mitt Europa”, tror jag, men jag hittar inte boken på nätet.

  7. Det mest tillgangliga av Andruchovytj finns anda pa tyska, tror jag… Bodil, jag tror inte ”Mitt Europa” finns pa svenska som en hel bok alltsa… Men den ar en av mina absoluta favoriter nar det galler J.A.s essaer… Skriven tillsammans men en annan lysande forfattare Andrzej Stasiuk fran Polen.

  8. Lev,
    då förstår jag varför jag inte hittar den. Stasiuk läser jag förresten också väldigt gärna (jag har skrivit om flera av hans böcker här) och detta med Stasiuk gör att jag tänker att den här luckan när det gäller utgivningen av Andruchovytjs böcker i Sverige faktiskt verkligen beror på bristen på översättare eller på att man inte stödjer översättning från ukrainskan här. Flera av Stasiuks böcker finns ju på svenska och över huvud taget finns mycket modern polsk kvalitetslitteratur på svenska. Jag undrar om inte detta åtminstone delvis beror på de polska översättarnas relativt starka ställning i svenskt litteraturliv.

  9. Om bristen pa oversattare fran ukrainska: jag vet att det uppstod en UNG generation tysksprakiga oversattare (fran, bl a, Osterrike) som kommer varje sommar till Lviv och lar sig spraket. (Det finns nog stod for detta i Osterrike; undrar om inte detta beror pa att Vastukraina tilhorde Habsburgska imperiet en gang i tiden :-) sa det finns fortfarande intresse.) Detta med unga oversattare ar jattevikrigt, men i Sverige kommar man nog fortfarande noja sig med att oversatta fran ryska (de ar ju ”nastan” samma – har jag hort vid flera sammanhang).

  10. Du själv då? Med mig eller någon annan som ”putsare”? Fast jag tycker nog att det måste finnas översättare mellan ukrainska och svenska… Någon i alla fall.

  11. Jag far ofta kritik att jag som ukrainare oversatter FRAN ukrainska TILL svenska som inte ar mitt modersmal (och den ar inte utan grunden). Jag gor detta bara for att sprida mer kunskap om ukrainsk litteratur i dagens lage. Sub specie aeterni bor alla mina sadana oversattningar betraktas som PROVoversattningar. :-) Jag sjalv tycker att en person med svenska som modersmal ska oversatta ”pa riktigt”.

  12. Du har ju förstås rätt i det här med översättningsriktningen, men översättningar kan också göras i samarbete – om det inte finns en direkt väg, fast egentligen måste det ju finnas en sådan när det gäller ukrainskan.

Kommentera