Härom dagen hörde jag någon säga till någon, att han for omkring som ett torrt skinn: Du far ju omkring som ett torrt skinn! Jag skrattade till lite för mig själv och tänkte: Vad betyder egentligen detta? Ja, inte är det något man rekommenderar någon att göra. Att fara eller flänga runt som ett torrt skinn är, verkar det som, en ganska meningslös syssla. Man har bråttom, men man har inget mål med sin brådska. Eller kanske har man inte ens bråttom, man förflyttar sig bara snabbt i växlande riktning. Man ”skyndar sig” från ingenstans till ingenstans – runt. Vad är det för ett torrt skinn man syftar på i det här uttrycket? Jag tänker mig ett skinn från någon liten gnagare: en mus, en ekorre eller en sork, men kanske handlar det om en helt annan sorts skinn. På vilket sätt är det då torrt? Kanske är det ett oberett skinn, som legat och torkat så där utan att någon velat något särskilt med det, och som blivit lite sprött och stelt och när vinden tar tag i det blir det till slags segel – med päls på ena sidan – som med lätthet föses än hit än dit.
Jag föreställer mig att den som säger ”du far omkring som ett torrt skinn” är en bra bit äldre än den som får höra uttrycket riktat till sig. Och säkerligen är det här ingen särskilt modern vändning, så snart finns det väl inte några "äldre" kvar som kan och vill använda det. Vetandet kring skinnets väsen verkar i alla fall redan ha farit sin kos. Vad nu en kos är.