Jag återvänder gärna – till det ena och andra. Det betyder inte att jag skulle ha något emot att gå nya vägar, det betyder bara att jag både vill gå framåt mot det okända och – tillbaka till det åtminstone delvis kända. Idag öppnar jag Hermann Hesses lilla bok ”Lektüre für Minuten” igen och läser det här:
Es ist eine alte Erfahrung, daß gerade die aus der Zeit ins Zeitlose strebenden Geister niemals unklare Schwärmer, sondern ihrer Zeit mit starken Wurzeln verhaftet und verantwortlich waren, daß sie, je mehr wir über sie erfahren, desto bildhafter und damit vorbildlicher werden.
Egentligen hade jag tänkt nöja mig med den tyska versionen, men så försöker jag mig ändå på en översättning:
Det är en gammal erfarenhet, att just de andar som strävar ut ur tiden mot tidlösheten aldrig varit dunkla svärmare, utan de var ansvarskännade och fast rotade i sin tid, så att de, ju mer vi får veta om dem, avtecknar sig allt tydligare och därmed framstår som allt förebildligare.
