Ibland går vi hit ner till sjön; Vassbotten heter den här den allra sydligaste fliken av Vänern. Vi hoppar på klipporna och strövar i gräset mellan tallarna.
Vad jag tänker på här bland stammarna? På det som är, på livets skörhet men också på oändligheten. Är det inte den som vinkar där borta vid Brätte på andra sidan den ljusa vattenstrimman?
…
PS I Salongen har nu ytterligare en översättarintervju publicerats.