Liebes-Lied
Wie soll ich meine Seele halten, daß
sie nicht an deine rührt? Wie soll ich sie
hinheben über dich zu andern Dingen?
Ach gerne möcht ich sie bei irgendwas
Verlorenem im Dunkel unterbringen
an einer fremden stillen Stelle, die
nicht weiterschwingt,wenn deine Tiefen schwingen.
Doch alles, was uns anrührt, dich und mich,
nimmt uns zusammen wie ein Bogenstrich,
der aus zwei Saiten eine Stimme zieht.
Auf welches Instrument sind wir gespannt?
Und welcher Geiger hat uns in der Hand?
O süßes Lied.
Rainer Maria Rilke
Åh… ja, den här Rilke-dikten är sååå vacker!
Vet du om det finns en svensk tolkning?
Keri,
ja, den är det – oändligt. Nej, jag har inte hittat någon svensk tolkning och det känns som en omöjlighet att försöka sig på att göra en, men ”i hemlighet” funderar jag ändå på en… Drömma får man.
🙂
Hej mamma,
vilken vacker bild! är den tagen i vbg? Här har det varit varmt de senaste dagarna, på balkongen blir det riktigt svettigt varmt, (men den ligger ju rätt så högt upp också) även fast en hel del envisna italienare går förbi här nedanför med kappor och jackor, som vanligt.
kram
Hej Alex,
tack, bilden är tagen från cykelvägen mot Korseberg (ganska nära sopstationen). Här är också vår och i Varberg var det ännu vårigare.
Glad Påsk!
Pappa hälsar.
Kram Mamma.
Här sitter man i dimma, hör mistluren och drömmer sig bortom det tjocka vita