Det är vår nu på det där sättet som inte alls har med värme att göra utan bara med ljus. Värmen inbillar jag mig möjligen när jag med ögat följer solstrimmorna mellan träden.
Det är tidig morgon och Londi och jag går en stund längs kärrets kant och sneddar sedan över det smalaste stället. Det knakar lite om isen i mossan när vi tassar över den. Då och då stannar vi upp: Londi nosar och dricker kanske lite i något öppet vattenhål och jag låter blicken vandra bland trädstammarna.
