Kommentarer på: Om engelskan

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 09 Mar 2009 10:06:15 +0000

Ett problem med esperanto är att det bygger främst på en viss grupp språk, vilket gör att esperanton är lättare, betydligt lättare, att ta till sig för människor som talar dessa språk, så det här problemet med ”allmogen göre sig icke besvär” kvarstår, om än med någon förskjutning.

Av: Wu

Wu — Mon, 09 Mar 2009 09:26:26 +0000

Ett litet tillägg dock:
– den engelska som idag är ett slags ”quasiesperanto” och som av Bengt omtalats här ovan, är de facto särpräglad av de talandes härkomst (”birdie nam nam”…) så till den grad, att engelsktalande med språket medfött med lätthet kan ”dribbla bort” också vältaliga tyskar eller ryssar. Eliterna har talat latin förr – som sagt… Allmogen göre sig icke besvär.
Det är bara av den ovannämnda anledningen, just för att en nations språk inte skall få åtnjuta hegemoni över alla andras som hela idéns stora värde ligger. Den tanken kommer att leva oavsett hur många som ger upp att framföra den. En vacker melodi kan inte förbjudas bara för att den är ”påhittad”…

Av: Wu

Wu — Sun, 08 Mar 2009 19:06:11 +0000

Jaa, skulle just till att anföra motargument själv,men du gjorde det rätt bra här. Just att det kanske skulle få nationella drag gjorde mig lite svalare genast. Status quo, således…
Så mycket övning för så klent utfall… Jag ger mig.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 08 Mar 2009 18:41:43 +0000

Om esperanto skulle börja användas så här av ”vanliga människor” och inte bara av esperantistiska eldsjälar, så skulle språket snart bli som andra språk det vill säga varianter och dialekter skulle utvecklas och så småningom olika underspråk. Det skulle bli som andra språk, bara fattigare och det skulle inte ha någon historia åtminstone inte jämfört med andra språk.

En annan väg är att det skulle stanna vid att vara ett lingua franca med bara ett slags språklig ”ryggrad” för det nödvändigaste, ett språk man använder när man inte talar ”på riktigt”, ett språk för vissa bestämda ”nyttofält” och ingenting annat.

Jag förstår de goda intentionerna, men jag tror inte på förverkligandet. Dessutom känner jag olust inför hela projektet trots den utmärkta moraliska ansatsen. (Ska jag vara riktigt ärlig så ger mig tanken på ett utspritt esperantotalande, där jag skulle tvingas delta, kvävningskänslor.)

Av: Wu

Wu — Sun, 08 Mar 2009 17:45:38 +0000

Ur en helt annan vinkel då?
Säg att en marockansk läkare anländer till Sverige, eller en fransk bilmekaniker till Kina. De vill naturligtvis lära sig landets språk, villiga att ta del i kulturlivet, läsa tidningar, gå på bio, ragga upp en partner. Men de kan också börja arbeta från dag ett i det nya landet… De kan undgå detta vansinne enligt vilket bara vissa har det som krävs, fast alla förespeglas möjligheten att få det. Nu tänker jag på Zarembas serie i DN…
Småbarn kan ”snacka” med varann på lekplatsen utan att kunna ett språk, eller så lånar de av varandras roliga ord.
Om esperanto vore det första ”lustiga, lustfyllda, kontaktfrämjande” i möten mellan människor så skulle det underlätta för de många, men absolut inte förhindra de få, vilka under alla omständigheter önskar veta mer, kunna mer. Lära mer.
Sådant är ju inte allom givet, som synes.
Det ”socialistiska” brännmärket på esperanto är ett stigma som borde avlägsnas, och med kreativ hantering tror jag att de ”naturfödda” språken skulle om möjligt stärkas och fördjupas, fast då bland dem som så önskar. Precis som det egentligen är och alltid har varit. Säkert inte bland rapparna och de gutturalt vrålande trogloditerna på popscenerna.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 08 Mar 2009 17:10:21 +0000

Det där låter väl närmast som argument för och inte emot. Undrar vem det är som tycker att detta är den ”historiskt tyngsta” kritiken.

Jag håller fast vid mitt – möjligen känslomässigt styrda – ”argument”: Språket är inte levande, det utvecklas inte, det är inte kollektivt ”framfött” osv (se ovan).

Av: Wu

Wu — Sun, 08 Mar 2009 17:03:38 +0000

Citat ur Wikipedia:
”Den historiskt tyngsta kritiken har gått ut på att esperanto är alltför lättlärt och demokratiskt. Det skulle göra den långa inlärningen av dominerande national- (f.d. kolonial-)språk överflödig och slå undan fötterna för den styrande eliten. Några exempel på detta argument kan anföras:

Möjligen kan enkelheten vara en omedveten faktor i det oproportionerligt stora motståndet mot esperanto från många språklärare.
”

Av: Wu

Wu — Sun, 08 Mar 2009 16:57:09 +0000

Assolutamente, Signora!

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 08 Mar 2009 16:52:12 +0000

Äsch, så snävt brukar väl inte samtalen hållas här. Både Taube och Boye lyste upp. Och ett och annat tankehopp får vi väl göra.

Förresten apropå esperanto – har inte själva namnet med ”hopp” att göra?

Av: Wu

Wu — Sun, 08 Mar 2009 16:46:04 +0000

Men… nu var det egentligen engelskans ställning och engelsktalandes tillkortakommanden som skulle avhandlas, varmed mitt förra inhopp verkar som rena rama ”goddag yxskaft”. Hav överseende med en vintertrött hjärna…