Kommentarer på: Karl Kraus: Man frage nicht…

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 06 Mar 2009 21:08:19 +0000

Tack Bengt,
egentligen visste jag ju detta och borde kanske ha klämt fram med det, men jag störs lite av att behöva registrera mig, så jag har själv aldrig tagit mig dit och med tanke på det är det ju bättre att du berättar saken.

Av: Bengt O.

Bengt O. — Fri, 06 Mar 2009 20:57:39 +0000

Kanske jag litet post festum får erinra om att hela ”Die Fackel” finns att tillgå under länken http://www.aac.ac.at/fackel dels i facsimile, dels i mera lättläst form (rent visuellt alltså). Man måste registrera sig men det är gratis. Det finns en fin sökfunktion också.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 05 Mar 2009 07:23:41 +0000

Britta,
för jag föreslå dig en sak? (om du alltså är intresserad av Karl Kraus) Följ länken som finns ovanför fotot. Du kommer då till en annan Kraus-text jag skrivit. Där klickar du på länken till Håkan Lindgrens text om KK i Salongen. Den kan tjäna som ett slags introduktion.

PS Den stora poeten Else Lasker-Schüler brukade kalla Karl Kraus för Dalai-Lama….

Av: Britta

Britta — Thu, 05 Mar 2009 07:02:41 +0000

En ny bekantskap för mig, var tvungen att gå till Bonniers Lexicon för att fatta något här, men det står så himla lite där… 🙁

Av: Sigurd

Sigurd — Wed, 04 Mar 2009 11:25:18 +0000

Det ser ut som att samtalet redan passerat allt detta lilla jag hade att komma med. Möjligen kan Kraus tolv år långa resa in och ut ur katolicismen väcka viss förundran? Hans förutsättningar där kan inte ha varit idealiska mtp det kritiska sinnelaget.

Av: Wu

Wu — Tue, 03 Mar 2009 20:24:11 +0000

Inget blad över munnen här. Skall läsa Némirovsky medan du letar tid att gå vidare i Enckells essäbok. Somligt får vänta och – kanske – bli bättre av denna väntan.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 03 Mar 2009 19:49:53 +0000

”Märkligt, vad omständigheter kan vanställa också lysande förmågor…”? Ta nu bladet från munnen. (Jag har ännu inte kommit till det kapitlet – för mycket ”pliktläsning” just nu.)

Av: Wu

Wu — Tue, 03 Mar 2009 19:28:43 +0000

Jag erkände att sinnet ”rann till” på mig. Man bör ändå försöka att inte bli ”kontroversiell”, eller hur?
(Å andra sidan så är väl han, Kraus, ett exempel på en som aldrig tyglade något i sina förnimmelser? – utan att jag nu ställer mitt ”tilltag” i någon som helst relation till hans verk…)

Av någon konstig anledning tänker jag på Némirovsky nu, efter att ha slukat Enckells kapitel om henne: ”Ett författarskap för vår tid?”. Märkligt, vad omständigheter kan vanställa också lysande förmågor…

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 03 Mar 2009 18:11:30 +0000

Wu,
nu lät möjligen min (retoriska) fråga både stöddig och ovänlig; jag kände mig väl lite provocerad av din kommentar. Det var som om du ville berätta (skriva mig på näsan) det jag själv just sagt (eller genom ett citat ville säga).

Ja, du har naturligtvis rätt i det du säger här nu om varför – så var det. Vi är helt enkelt överens, trots att det väl blev lite ”yvigt” här.

Av: Wu

Wu — Tue, 03 Mar 2009 17:42:17 +0000

Svaret på din fråga kan vara att Karl Kraus, som den klar-/skarpsynte samtidskritker han var, kände av vartåt vindarna blåste det fina året 1933. Tror jag… men vill gärna höra.

(För egen del är jag, som vanligt, skamsen över att inte riktigt kunna tygla mig.)