Kommentarer på: Näcken och älvorna

Av: Björn Rudberg (brudberg)

Björn Rudberg (brudberg) — Mon, 30 Dec 2013 20:57:06 +0000

Fantastisk målning.. just den som jag letade efter för en haiku…

as dawn rises
and sheds her misty cloak
faeries dance

om näcken har jag skrivit en Villanelle en gång (på Engelska)

http://brudberg.wordpress.com/2013/05/07/the-lure-of-the-neck-villanelle/

Av: Wu

Wu — Sat, 28 Feb 2009 03:42:35 +0000

Agneta verkar ha en poäng här.
Folkliga myter kan ha rätt förödande konsekvenser i vissa sammanhang. Aidsdebatten i Afrika skulle kunna vara ett exempel… Livsfarliga sagoväsen kan bland allmogen leda till yttringar av häxprocesskaraktär.

Av: Agneta

Agneta — Fri, 27 Feb 2009 23:28:43 +0000

Ont förtal? Snarare en myt som hade sitt berättigande. I Skandinavien med dess många och ofta kylslagna vattendrag behövdes nog berättelserna om Näcken eller Bäckahästen (vanlig i Skåne). Ett porlande eller på annat sätt ljudande vattendrag har ju onekligen förmågan att locka till att gå nära och berättelserna om att det var den farlige Näcken som åstadkom den här musiken hade i bästa fall avskräckande effekt. Framför allt var det ju kvinnor och barn som blev Näckens byten. Kanhända var simkunnighet inte vanlig bland dem.

Kanske uppstod det melankolsiska och sorgsna berättelseinslagen om Näcken som följd av tragedin vid drunkningsolyckor.

Av: Bengt O.

Bengt O. — Fri, 27 Feb 2009 21:49:42 +0000

@Agneta: Ont förtal 😉

@Britta. Att sitta och spela fiol i en iskall bäck är supermacho, kom inte och säg något annat, 😉

Av: Britta

Britta — Fri, 27 Feb 2009 19:30:21 +0000

Vi brukar en gång om året se ”Näcken” på Waldemarsudde och jag tycker att han ser lite stel ut på sin sten i forsen när han filar på sin fela. Ond verkar han inte så värst, lite otänkbar kanske, eller något annat…? Jag medger att han fascinerar mig en aning.
Män är inte så här, alltså riktiga män, menar jag. Kan han vara en sorts poetiskt förkroppsligande av en homosexuell? Ofta läser man om, och märker själv, att homosexuella män tilltalar något visst hos kvinnor, vissa kvinnor i alla fall.
Har försökt tala om sådant med en väninna en gång. Sedan dess har jag aldrig mer vågat ta upp det med någon.
Någon här som tänkt som jag? Kanske lite tokigt detta?

Av: Agneta

Agneta — Fri, 27 Feb 2009 15:24:31 +0000

För mig är Näcken (Strömkarlen, Bäckahästen etc.) i första hand inte tragisk, ensam och melankolisk utan ett av människorna påfunnet naturväsen med i de flesta fall onda avsikter. Någon som lurade i synnerhet barn och kvinnor ner i vattnet till en säker död och som i andra fall kunde få spelmän att spela så att dansande tappade allt vett och all sans. Det finns väl också i näcksammanhang något om att Näcken skulle vara en fallen ängel som inte kunde tas till nåder igen och det är kanske därifrån ensamheten och melankolin kommer.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 27 Feb 2009 06:56:54 +0000

Jag vet inte, Britta, kanske gör jag det också: Jag tror att vi vill ha Näcken just så där smärtsamt bortom det som vi ser med vårt nyktra vardagsöga. Eller varför säger jag ”tror” och ”vi”?, jag menar mig själv.

Av: Britta

Britta — Fri, 27 Feb 2009 06:15:23 +0000

Jag håller med Bengt O. 😉
Det ligger något fint i att åkalla trolleri i hednisk betydelse. Kyrkan har trollat bort hedendomen i oss. Eller så har den inte det?
Säger jag emot mig själv nu?

Av: Bengt O.

Bengt O. — Thu, 26 Feb 2009 21:54:24 +0000

Jag läser dikten helt annorlunda. Pilten är för mig representanten för det etablerade, för ”conventional wisdom”, för religiös förblindelse. I sin oreflekterade och sjävgoda dogmatism -som han väl får tänkas ha ärvt från föräldrar och kyrka- fördömer han den oliktänkande, den som lever lycklig utan religiös övertygelse. Och vi får inte längre höra näckens trolska och hedniska toner.

En av Stieg Trenters bästa böcker heter f.ö. ”Aldrig näcken”.

Av: Britta

Britta — Thu, 26 Feb 2009 13:22:11 +0000

Nog har vi alla näckat någon paradisisk månskensnatt i ungdomens dagar? 😀